Om någhon ting hoos tigh/ mon ådherslagh förhindra/
Medh Kåpp och Iglar tu tå Blodhet titt förmindra:
Ens Kraffter ther utaff/ ey gå så myckit bort/
Ther the aff ådherslagh/ plä komma meera til kort.
Tillbörligh skal tu och/ tin kropp at exercera,
Strax effter Måltijdh tin/ flaat eller Spatzera/
Til thes som Maaten sigh/ wäl hafwer nidersatt/
Tin öffningh gör så seen/ at tu ey blijr för matt.
Tu som förhinder haar/ och kan tin kropp ey mödha/
Tu onda Wätskor må/ medh Badh ur Kroppen ödha:
Doch lagha at titt Lijff/ för wäl Purgerat är/
Tu annars ther utaff/ skal finna mångh beswär.
När som aff arbet swårt/ tin kropp mon stort uthmattas/
Ty honom måttligh roo och hwijlo lät ey fattas:
Ty annars medh en hast/ thet slätt til intet går/
Som altijdh mödhes fast/ och ingen lijsa får.
När och aff wakan stoor/ tin kropp mån mödder blifwa/
Så skal tu tigh til Sompn/ i rättan tijdh begifwa:
Om Sompn ey aff sigh sielff/ i Öghon falla wil/
Medh tienligh medel tu/ förhielp tå them ther til/
Titt Hufwud lägg wäl högt/ tigh skal tu och betäckia
För Lufften kall/ och så tin Lemmar stort ey sträckia:
Wil tu för Drömer swår/ i roo och rofwa trygg/
På Sijdhan lägg tigh nedh/ och soff ey på tin Rygg.
