venis mesaraicis någhot at arbeta på/ til thes then hårdha aff Maghan förtärd warder. Skal man för then skeul weeka Soppor/ Kål/ Swetzker och annat som tunt är först äta/ sådan hwad hårdare är och öffre Maghmun stoppar kan/ såsom Ost/ Stekte Pärun/ Quitter Coriander/ etc.
Thetta skal en sund Menniskia achta/ men är Lijffwet enom förmyckit löst/ måste thenna ordningen omwändas och ståppande saaker i förstan intaghas.
Then siette Regla/ om Spijsens Mått.
Fast Spijsens wore godh och ey aff månge Rätter/
See doch at tu ther aff/ tigh äter ey förmätter.
Om tu aff Spijsen tin/ wil finna någhot gått/
Så lär tin appetit, wäl achta medel mått.
Thet är icke nogh/ at man sigh godh Spijs uthkorar och ey aff månge slagh; uthan man moste och tilsee/ at man aff then bäste Spijsen ey förmyckit tiltagher: Ty blifwer Maghan fullpackat/ så kan han intet wäl contrahera sigh at omfatta Spijsen/ och så honom ey heller rätteligh smälta/ hwilket myckit ondt forörsakar.
Så moste man intet meera äta/ än som Naturen fördragha kan/ så mycket som man finner sigh blifwa stärkt aff och icke beswärat. Hwilket man (som Hippoc. de veteri Medic. sägher) icke medh Wichten passa kan/ uthan som en sigh ther aff befinner.
Sedhan som spijsen i Magan är förtärd/ så är thet en
