Tu litet i hwart Mål/ doch offta äta må/
Ordentligh/ är thet nogh om Daghen gångor twå.
The som nylighen utaff Siukdomar Upståndne äre/ eller eliest hafwa en blödigh Maga/ then ther ringa naturligh Wärma hafwer/ The skola på en gång ey myckit tiltagha. Thet moste wara een Proportion emillan thet som skal kokas och then som kokar. Ty lijka som en stoor Watukittil aff en liten Eeld intet kan komma til at siwda: Altså kan en blödh Maga/ som ringa Wärma hafwer/ myckin Spijs icke koka och försmälta/ uthan hans Wärma ther aff meer förqwäffs/ som Flamman aff myckin Olia. Hwarföre seer man/ huru högt the fara wille/ som truga the Siuke til at äta myckit emot sin Lust och Willia; hwilket meera plägar söda Siukdomen/ än thet stärcker Kroppen: Ty/ Impura corpora quo plus nutris, eo magis lædis säger Hippoc. lib. 2. Aphor. 10. Jw meera som man the orena Kroppar bespijsar/ jw meer beskadigar man them. Och gör thetta trugheet eller otijdige Spijssningen fast större Skada them som häfftige Siukdomar äre beladde medh/ och thet thess meer/ jw närmare som morbi Status kan nalkas: Ty tå moste Naturen aldrahäfftigast strijda medh Siukdomen/ kan så snart aff honom blifwa underkufwad/ ther han genom Spijsen otijdigt gifwin/ ifrån sin Strijdh avocerad blifwer/ Spijsen til at elaborera.
Uthi the Siukdomar som sina wissa tijdher hafwa/ gifwes ock Spijsen otijdigt/ när som paroxismus ankommer/ ty tå blifwer han corrumperad aff then materien som in paroxismo commoveras: Eliest är ock Naturen i Strijdhen stadder/ at han Spijsen intet antagha och
