försmälta kan. Thetta alt hafwer Hyppocr. granneligen märckt/ när han Aphor. 19. lib. 1. säger. His, qui per circuitus accessiones habent, nihil dare oportet, neque cogere, sed subtrahere adjectioni ante judicationes. såsom ock Aphor. 6. 7. 8. 9. 10. 11. Thetta är om theras Spijssning/ som siuke äre.
Sedan/ effter som man aff nästföregående Regla förnam thet ey kundt wara/ at man uthi ett Mål sin Maga myckit öfwerladar: Är här til frågandes/ huru offta man tå om Daghen äta må? Här til swaras: Thet wara sundast för een temerpat, sund och medemåttigt åldrigh Menniskia/ at äta twå gånger om Daghen: Ty therigenom kan then Skadha förekommas/ som sigh genom långt Fastande (ther man allenast en gång om Daghen äta skulle) såsom ock tijdt ätande tildraghas kunde/ hälst när man hwar gång så myckit ey tiltagher at Maghan ther aff blifwer beswärat. Doch skal man här achta thet som Hippocrates Aphor. 17. lib. 1. säger: Condonandum autem aliquid tempori, regioni, ætati & consvetudini. Thet är: Man skal här uthi ansee åhrsens tijdh/ Landzorten/ ens Ålder och Wahna eller maneer til at lefwa.
Hwad Åhrsens tijdh belanger/ så säger förbemälte Hippocr. Aphor. 18. lib. 1. Æstate & autumno cibos difficilime ferunt; hyeme facilime; secundum locum ver habet: Thet är: Om sommar och Höst kan man swårligast Spijsen fördragha/ om Wintren aldrabäst sedan om Wåren. Orsaken ther til gifwer han Aphor. 15. Ventres Hyeme & vere natura calidissimi sunt & somni longissimi: etenium tunc calor innatus
