Oansedt wäl flera affecter finnas sok wår Lekamen altera och förandra kunna/ så äre doch thesse upräknade the förnämste/ som the skinbarligast göra plägha. Om hwilken moderation wäl i then första Deelen förhandlat är: Men effter thet egäntligare länder til thenna deelen/ wil man korteligen uprepetera the effecter som the hafwa til at förandra wår kropp/ (thet i then förste deelen bleff bekräfftat medh åtskillighe Exempel tagna aff Dagheligha förfarenheten) hwilket på thetta rumemt för kortheet skull må wara nogh/ til at affskräckta en ifrån at låta them förmyckit tagha öfwerhanden.
Okyskheet eller oloflig kärleek belangane/ när den förmyckit får inrymme; så gör hon icke allenast en til sin Schlav/ så at en hwarken Gudh eller sigh sielff tiena kan; uthan hon upwäcker medh sigh allahanda affecter och synder/ (them man sölar sigh uthi/ som aff thet Capitlet om Elskogh är til at see): Hwilka ens kraffter på åthskillighe sätt uthdöda och förtorka/ och ther hoos sättia bådhe Kropp och Siäl i wåde. Huru hon sina Fångar uthmatlar/ klaghar Conace hoos Ovidium, som effterföllier:
Tyrranisk Venus är/ hwem hon til fånga tagher/
Hon tormenterar hårdt/ hon gör en bleck och mager:
Taar bort ens söte Sompn/ förtaar ens appetit,
Och gör en på mång sätt/ sin lust och friheet qwit.
Höghmodh och Ähregirigheet/ är en inbland the wederstyggeligste laster/ hwilken och hafwer warit then förste affecten som bådhe Änglarne och Menniskio Slächte på fall hafwer kommet. Hwarföre GUdh och alt sedhan sin synnerlighe grymmetz Wredhe hafwer låtit skijna emoot them som ther medh fahra. Och när man wil tilsee så är
