Öfwerflödigt druckit hälst aff the hitzige/ förtagher thet Lufften/ såsom en spanskt Poët säger:
Gott Wijn gör en beqwem at kunna Lijffzfrucht winna/
Men taas thet myckit til/ så skal man ock besinna;
At äfwen som en Eeld aff Wädret lefwa måst/
At Eelden släcks ock uth/ igenom hårdan blåst.
Så är thet ock tienlighit för een ächta Hustru/ at hon warnar sin Mann/ när Månan är bakom Kyrkiewägen (som man säya plägar) ty föruthan thet Orsaker/ som man här för Höffligheets skull förtijgher/ är aff många observerat blifwit/ at the Barn som widh then tijdhen underfås/ så blifwa thet spetälske och andra många Bräckligheter underkastade.
Ytterst/ så bör man ock tagha i acht/ thet som then wijse Aristoteles förmanar/ at man sin ächta Hustru medh Beskedeligheet nalkas/ at man ey genom alt för kitteligh Wällust/ kommer til at springa uthom Ährbarheetens rätta Spår/ och aflingen therigenom förhindrat blifwer. Then ock häruthinnan meera söker sin Wällust/ än Ächtenskapsens rätta Enda/ och thetta Speelet för offta öfwer/ han för sigh sielff ofruchtbar; Hwilket Plutarchus medh een beqwäm Lijknelse uthwijsat hafwer/ säyandes: At lijka som ett omättelighit Taal/ förirrar Förnufftet och gör een Fånigh: Alt så ock the/ som i thetta Speel omåtteligh äre/ blifwa gemeenlighen ofruchtbare.
Drottning Zenobia blifwer uthi Historierne för sin Sedigheet och Skickeligheet häruti mächta berömd; När hon en gång hade warit hoos sin Mann/ förhöit hon sigh ther ifrå heel Månaden uth/ til at förfahra om hon war blifwin hafwande: Och ther hon thet förnam/ bijdade hon
