effter wih (som Cicero sägher) gemenligen thet effterfölliom/ som wij medh Miölken insughit hafwom.
Een Amma skal på effterföliande sätt wara artat:
1. Hon skal ey wara förgammal eller förung/ emillan Tiugunde och 30. Åhret/ hafwa thet meer och mustigare miölk.
2. At hon är wäl undersatt/ lagom feet och härdigh til at uthstå wakan och mödha: Wacker til Färgan och icke underkastad swåre och besmittelighe Siukdomar.
3. Effter som Barnen (som sagdt är) Indij Sederne medh Miölken (som Dion ochwitnar om Keysar Caligula, at han medh sin bisterheet intet brådde på sin Fadher och Modher/ uthan på sin Amma) skal man intet antagha then som hafwer ett bistert Sinne/ eller then som är benäghen til Okyskheet och Fyllerij.
4. Skal hon ey hafwa Bröst som äre förslappe/ uthan tämligh hårde och runde/ medh blå Ådrar besprängde: Wartorne skola och icke wara för korte/ at Barnet them wäl grijpa kan; ey heller förtiocke/ at the upfylla heela Munnen.
5. Hennes Miölk skal wara laghom tiock: Faller Dråppan strax aff Naghelen/ när han håller Fingret skilla/ så är hon tunn och elack: Hänger hon widfh när man rör Fingret/ så är hon förtiock: Faller hon när thet röres litet/ så är hon laghom. Icke skal hon luffta eller smacka illa.
Så är nu Miölken (som Galen. lib. 1. de tuend. sanit. cap. 7 sägher) icke allenast thet beqwämligste födzlet för nyfödde Barn/ som Naturen beredt hafwer; uthan han hafwer och en synnerligh krafft i Barnen
