Hoppa till innehållet

Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/444

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

I thet the sugha Miölk ifrån hennes Hierta: hwilken intet annat är än Blodh som i Brösten hafwer fått en hwijt Färga/ och tijt skickad ifrån Hiertat och andra Orter/ til then enda/ at thet nyfödde Barnet ther af sitt uppehälle hafwa måtte.

Hwarföre är thet intet under/ at Barn som hafwa Ammor/ mera slächta them sinne och later/ än sine fötzlige Mödhrar/ effter som Miölken så när ifrån hiertat kommer/ (ther affecternes rätta Härbärge är) hwilken sedan hoos Barnen i Blodh lätt förandras/ aff hwilket then Lijffachtighe Andan (ther ens Gemöth mäst hänger aff/ i hiertat elaborerat blifwer. Hwarföre seer man hwad grund thet Latinske Ordspråket hafwer: lite malitiam cum lacte nutricis imbitit: Han hafwer insupit ondskan medh sins Ammas Miölk: Och Erasmus sägher: in pueris exlact is natura indolem vitiari: Barnens Gemöth fördärfwas af miölkzens onda art.

Exempel ther om kan man och see/ om man wil låta ett Lamb dij en Geet/ at thet icke allenast blifwa kåtare/ uthan och Håren blifwa fast styfware. Thesse äre the färnämbste orsaker/ som skola komma en rätt Modher til at sielff sina barn upamma.

Ther och någhon Modher finner sigh ther til obeqwäm/ at antingen Miölken feelas/ hennes kraffter intet kunna medhgifwa/ eller hennes Pappar ther til ey disponerade äre; så är hon enskyldat/ och kan i sådant fall sigh een Amma til hielp tagha. Doch på thet at Barnet icke måtte thet ofwanbemälte onda hända/ så är gott at man i thetta waal sigh så myckit som möyelighit är wäl föreseer/