somblige äre blodige aff sigh/ them måste man umgå medh sachtmodigheet; men the som äre yre/ måste bättre under Tömen hållas: Doch icke alltijdh medh hårda Ord och Slagh (hwilka många wackra Ingenia försträckia plägha) uthan medh gode förmaningar.
Sompnen belangande/ så måste the meera sofwa än som fällwäxte/ och jw meera the wäxa/ jw meer skal man Sompnen förminska.
Huru Barnen upfödas skola ifrån thet siunde Åhret/ til thes the blifwa fulwäxte.
CAP. IV.
När som ett barn i Wäxt/ och Klokheet mon tiltagha/
Så skal en Fader godh/ stoor omsorgh therföre draga;
At thet til Dygder all/ uthi sin unga åhr/
Sampt frija Konster medh/ en godh anledningh får.
Sij nu uthspricker wist/ ens första ålderst Bloma.
Aff then ens leffnad seen/ skal hämta frucht och fromma:
Ty lät ey fåfängt tigh/ här thetta wara sagt/
At tu skal thenne tijdh/ så nogha taa i acht.
Doch skal tu granneligh/ först märkia och betänkia/
Hwar til Naturen thes/ och Kynde sigh wil länkia
Hwem hafwer någhot Kall/ medh ähran genom gått/
Thet en moot sin Natur/ och lämpa hafwer fått?
En Grund eyt tienligh är/ all Frucht at lijka bära:
Ett Barn ey är beqwämt/ at alla Konster lära/
Här wäxer Kornet bäst/ på an ort kommer Wijn/
Lät Barnet föllia och/ alt få Naturen sin.
