Then första Book om Lufften/ och om Lufften i gemeen.
CAP. I.
Först achta och så märck/ at bland the saker alla/
Som ey-naturlighe/ sex tingher man plä kalla/
Är ingen aff then hoop man mindre mista kan
Än som then skära lufft/ thet säger iagh försan.
Ens Hierta twijnar bort/ ens Anda moste fehla/
När henne wägrat blijr uthi wår Kropp at spela.
Hwad man sigh tagher för/ man ligger eller står/
Utaff then friska lufft man mäst sitt uphåld får.
Wij taghom maat och drick in uppå wissa tijdher/
Ey saknas thet och stort om någhot öfwerskrijder/
I arbet/ sömpn och meer/ om man wiss tijdh ey haar/
Man framdels ther utaff wäl skadha blifwer waar:
Men lufften kunnom wij til en minut ey mista/
Medh mindre Hiertat most försmächta eller brista.
Om tu och nyttiar then som icke är tigh sund/
Kan hon omsijder tigh fördärfwa och i grund.
Wij klart thet kunnom see i päst och onda tijdher/
Ehuru gifftet sigh medh lufften fast uthsprijdher:
Hon ingen skillna gör emellan swagh och starck/
Ehuru frisk man är/ hon fäller een til marck.
Excess i maat och drick sampt uthi andra stycker/
Så mongen ey i hast från thetta lijfwet rycker
Alt som förgifftigh lufft/ när hon och osund är
I annor qualitet; see ther om witne bär
