blifwer wederqwäckt/ endeels ock aff then uthwärtes Wärmen lockas til the uthwärtes Ledemoter. För hwilken Orsaks skull Galenus ock lijknar Wååren medh Kropsens Öfningh/ hwilken sund är/ när hon skeer aff en reen Lekamen: Men i en Kropp/ full medh Oreenligheet/ är hon en Orsak til många Siukdomar.
Sommaren är heet och torr/ ty Solens Strålar nedherfalla tå rätt på wår tåpp/ och förtöfwa längst öfwer wår Horizont. I thenne Åhrsens tijdh/ blifwa wåra Ledemoter förhettade/ torckade och förswaghade/ Wätskorne försmältas/ blifwa skarpe och inflammerade/ hwar aff Gallan myckit taghar öfwerhanden/ och effterfölliande Hösten många hetziga Siukdomar upwäckias.
Hösten är intemperat och ostadigh: Ty om Morgon och Affton är kalt/ och Middagstijdh warmt/ then eena tijman eller ock Daghen är torr/ then andra wååt medh Storm och Owäder/ för hwilken Ostadigheetz skull i Lufften/ Menniskan är om Höstetijdh mäst Siukdomar underkastadt. På thenne tijdhen blifwer ock Blodhet förminskat/ then swarte Gallan öfwerhanden tagher/ hwaraf fierdedags Skälfwor/ sampt andra melancholiske Siukdomar begynna sigh tå til at yppa.
Winteren är kall och fuchtigh: Effter som Solen tå på sijda sina Stråler til oss skiuter/ och icke heller länge förtöfwar öfwer wår Horizont. Hwarföre qwälkoms wij och tå aff Hosta/ Flusser och andra kalla Kranckheter.
Aff thesse mutationer/ som i Lufften skee/ see man huru Menniskians Kropp åtskilligen disponeras, om Wintren gemenligh til kalla/ om Sommaren til hetzighe Siukdomar: Thet och Galen. l. 3. Aphor. Com. 3. säger:
