Den här sidan har korrekturlästs
funnit för sig skarpa länder och de förnuftigaste märkte wäl, at nöden snart wille öfverfalla dem: folket begynte ökas och födan minskas. I et sådant tilstånd war deras tilflykt til Gudomligheten: Oraklet eller snarare Afguda-Presten svarade då, at folket borde delas och utskickas hvar på sin kant med en hacka och en hanske full med säd[1] Gelonerne, som åkermän[2], hafva då förmodeligen med större flit, begynt at afbränna skogar, rödja landet och upodla jorden[3]. Då började Säden komma desse wandringsmän til större understöd, at de fingo bröd och dricka [4]. Då hade de ock tilfälle, at så flere wäxter och
- ↑ De gamle hafva insvept sina berättelser i så många dikter och mörker, at det är svårt at utleta sanningen: man har sagt, at den kloka Disa Forguns eller Siustins Doter (v. J. Wilde H. pr. c. 2. §. 12.) kommit til K. Sigtrud i Sverje hvarken gåendes eller åkandes eller ridandes, hvarken klädd eller oklädd, då hvarken war Ny eller Nedan &c. (efter hon skal kommit i nytendningen, halfsittandes på en bock med et nät öfver bara kroppen &c.) och gifvit honom detta råd; men man ser strax, at Disa betyder den bärande jorden, som, då hon rätt brukas och besås, är hvarken klädd eller oklädd, behöfvandes så granlaga påaktning, när rätta stunden kommer, at hon är färdig til sädens emottagande.
- ↑ 3. §.
- ↑ Herifrån är utan tvifvel första uphofvet til Hacke-hemman. cfr. Peringsch. Ättart. p. 4.
- ↑ Det Turkiska ordet Braga, en hafredrick (v. Strahlenb. L. c. p. 129.) har likhet med wårt brygga, så at den saken ej lär warit de gamle Scyther wid Asiatiske gräntzen obekant. I gamla tider brukades her i Sverige Pors i stället för humbla til bryggningen. De gamle hade ock hielp til sin dryck af Honung, hvaraf de giorde miöd; men det sträkte sig ej längre, än til de ypperste och förmögnaste i landet.
