Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Sedoner[1], Svioner[2], Siutoner[3], Sithoner[4], Sithoniske Jättar[5], Semnoner[6],

  1. Ptolom. och Strabo ap. Hug. Grot. prol. p. 5. kallade Svenske Sedoner.
  2. Svionernes hundari eller härader af hundrade byar, talar Cæsar om: de bell. Gall. L. 4. c. 3. cfr. Tacit. c. 44.
  3. Siutones är et giordt namn af Svioner och Scyther, hvilket brukas af Venant. Fortunat. som lefde A. 580. v. Hug. Grot. prol. p. 4.
  4. Om Sithonerne siunger Ovidius, Fast. L. 3. v. 715. Sithones & Scythios longum narrare triumphos. Det är långt, at upräkna de Svenska Segrar. Om Sitonerne talar ock Tacitus de Germ. c. 45. hållandes dem för de samma som Svionerne, allenast, at de bo mer åt Norr. Efter mit tycke menas hermed inge andre än Sigtuna-boerne, hvilka den tiden hade företräde för de mästa folken i Scandien. På K. Olofs mynt kallas ännu Sigtuna Situn, så at ej är underligt om Folket kallades Situner eller Sitoner.
  5. Lycophron ap. Shering. de orig. Angl. c. 16. p. 483. talar om de Sithoniske Jättar, som sköflade öfre Italien och intogo Pisa. De woro de samma som Semnonerne. (v. infr.)
  6. Tacit. in annot. & de Germ. c. 39. talar om Semnonernes centrum-pagis eller härader, hvilket är det samma som Semming-hundra härad i Upland. Semnoner kallades ock de, som slogo Romerska krigshären wid Allia och intogo Rom, Pisa &c. v. Plutarch. in Camill. At de warit från wåra orter, witnar Florus L. 1. 13. som säger dem kommit från de yttersta (Nordiska) länder, hvilka äro kringflutne af hafvet. Desse Semnoner eller Svenske Uplänningar woro i stort rykte för sin Gudadyrkan, hvilken ock hos dem war förnämst i hela Norden. cfr. Tacit. de Germ. c. 39.