Den här sidan har korrekturlästs
4. Cap.
1.
Augustus satt på Romerske thronen, när det Rikets makt och heder stigit til sin högsta glans och nästan intet folk tordes mer upsätta sig mot de Romare. Han fan dock i de Germaniska folkeslag, Svever, Saxer, Franker och flera et motstånd, som han icke förmodat och som gick honom nära til sinnes: hans Fältherre Quintilius Varus blef slagen af Germaniske Anföraren Arminius[1], at så när femtio tusende Romare blefvo på platsen[2]. Ehuru
- ↑ Denne Arminius är ej annat än Här-man (Härförare). Efter sin död wördades han som en Gud af Saxerne och en stor bild uprestes i Ehresburg (v. J. J. Mascov gesch. der Teutsch. L. 4. §. 21.) med hans liknelse på en hög pelare, til hans ähra, som kallades Irminsul eller Herman-Seul, (Her-mans Pelare) på Svenska Här-mans-syll. (ty Syll är en stock, som lägges til grundwal.) Denne bild war bewäpnad med alla wapn och härkläder, öfvermålad med åtskilliga figurer och Sinnebilder: i Skiölden hade han et lejon (liksom de gamle Göter) på bröstet en biörn, i högra handen en fahna, hvaruti en ros war teknad och i wänstra en wikt. v. le Pere Daniel Hist. de France. T. 1. p. 397.
- ↑ cfr. Tacit. An. 1. c. 61. 62.
