och dyrkades som en Gudinna[1], war wäl för alla menniskior; men förste Intagaren trodde sig dertil hafva högsta rätten, och om en sådan ej wille lämna rum med sig, kunde ingen annan döma eller skilja trätan, än högsta makten. Thor utskickade derför sine Söner Gor eller Gotr och Nore med stort följe[2], at taga landet från Rolf och dela Scandien sig emellan.
4. De Gamle kunde ingenting berätta enfaldigt: alt skulle smyckas med dikt och gåtor: om man utan ransakning skulle tro wåra Sagor, så hade Rolf Svade-Son bortröfvat Thors Doter Göya och derföre skulle nu Godr och Nore frälsa sin Syster ur hans faggor; men man finner strax hvad dermed menas; dock ware huru det will med deras krigsskiäl, så angrepo Thors Söner hel säkert denne Bärgboen, som giorde det mästa motstånd han förmåtte, fast det ej långt räckte: hans Fiällfolk eller Lappar mötte Brödernes hop på bärgen, som skilja Sverige och Norrige, at hindra deras framgång öfver Kiölen eller Norra ryggen af Sevebärget[3]; men Quenländernes härskri och glänsande wapn satte dem snart nog i oordning och skrämde dem til skogs, så at Thors Söner togo landet eller Göya från Rolf Svadeson, som måtte nöja sig med den hedren, at blifva Svåger med Nore, hvilken gifte sig med hans Syster Hadda[4].
5. Gotr och Nore togo derpå utan de äldste Invånares misstycke[5] hela Scandien i fredlig
