besittning den tid då Eistra-Salt eller Östersiön steg öfver trettio sju alnar högre up i landet, än nu, så at mäst hela Swerige war segelbart[1]. Nore tilföll hela fasta fiällryggen från Lappland til Wästerhafvet[2], hvarmed han giorde en början til Konungariket Norrige[3]; men Godr behöll på sin del alt det, som då war öjar och delt i små holmar[4], nemligen Upland, Dalarne, Westmanland, Södermanland, Nerike, och hela det nu egenteligen så kallade Götarike, med et ord, hela Sverige både Nordan och Sunnan-Skog[5]: Han utwidgade äfven sin flyttning öfver de Danska öjar, der han råkade sine släktingar, som Hlær på Lessö[6], Fornioters Son, ditbrakt[7], wid pass et hundrade trettio åhr förut. Seveboerne, som bodde her, innan Thors
- ↑ Det skiepp, hvarmed Godr seglade Mälaren, Hiälmaren, Vänaren &c. utföre, lämnades sina Svenska Oländer på wänster, kallades Ellide. v. orig. Norv. vers. Torfæi &c.
- ↑ cfr. J. Wild. Hist. Pragm. c. 2. §. 17. & Odhe Munk. Hist. Ol. Trygvas. c. 19.
- ↑ Om Nore så hetat wid sin första ankomst eller fådt det namnet sedan han satte sig ned på Norra sidan, är owist. Likast är, at han så kallades i anseende til äldre brodren; ty Nuori är på Lapska och Finska en Yngling. Hebr. Naar, Neuroth. v. Ol. Rudb. fil. in Epist. ad Fab. Törner in act. Lit. Svec. vol. 2. Det är denne utan tvifvel, som de gamle kallat Nori Jotun eller Jätte af Otinerne eller Vodinerne. (v. Edda &c.) Hans Son war Römer, K. i Norje, efter hvilken Römariket heter. Römers Son war Hringer, Ringarikets namngifware, som war Fader åt Halfdan den gamle, Kung i Norje. v. Peringsch. Ättart. p. 87.
- ↑ Orig. Norv. ex vers, Torfæi it. ex ed. Theod. Thorlacii, Scalh. 1689. Codex Flateyens. ap. J. Wilde. Hist. Pragm. L. c. cfr. Ejusd. annot. ad S. Puffend. c. 2. p. 47.
- ↑ Svea kallades Nordanskog och Göta Sunnanskog. (v. gamla Lagen. 1. c. Konungab.) Det war den fordom ganska stora skogen Kolmorden, som giorde denna skilnad.
- ↑ v. supr. c. 3. §. 16.
- ↑ J. Wilde. H. Pr. L. c.
