Den här sidan har korrekturlästs
Tisnaren, Hviten, Näsnaren, Öljaren[1] och flera woro då som en enda Siö: de gingo ej allenast ihop med hvarannan, utan ock med Mälaren och Hiälmaren, blandades sig äfven ihop med Saltsiön wid Nyköping[2], hvarifrån et skiepp då obehindradt kunde gå hela landet upföre i ofvannämde farwatn genom Kålsnaren, Högsiön och Olången i Wingåker til Såtern i Nerike och än widare til Wetern[3], liksom från Hiälmaren til Wenern[4]. I Humle-wiken[5]
- ↑ Öljaren är det samma som O-lögaren: Lög-arn betydde fordom en In-Siö, som Mälaren, hvilken kallades Lögarn och i Östergötland, Ydre och Ry-sokn, Östra och Wästra-Lögarn, (v. J. Lauren. Diss. de Ydria. Ups. 1736.) Denne O-Lögaren lär i äldsta tider haft många öjar, som nu äro fast land.
- ↑ Nyköpings-Elf flyter ur många hundrade större och mindre Insiöar, (v. Landtmätaren Rivells witnesbörd i J. Sundlers Diss. de Nycopia), så at närmsta och största utloppet der warit.
- ↑ Wetern har sit namn af Watn.
- ↑ Wenern kallas äfvenså af watn, som på Danska och Norska heter Wand, hvaraf många orter äro nämde, til ex. Wenberg (Winberg) och Wenåhs wid Edra-Elfven i Halland, som också kallas Wen-åen, Win-åen. v. Petr. Claud. Undal. Hist. Norv. p. 548.
- ↑ Humble betydde i äldsta tider den gamle eller en Höfding, och Wiken heter derefter, emedan Wikingarne der altid kommo öfverens om Anförare, eller ock woro wahne af den samma at ditstämmas. Jumal, Amal, betydde så wist Öfverhet, at icke allenast de gamle Göters Amaliske släkt deraf har namn, utan ock sielfva Himmel kommit. v. Lœsch. Lit. de Celt. p. 69. Fordom sattes ofta G. i ställe för H. liksom nu hos Ryssarne, så at af Humle, Humal blef Gumme, (Anförare, Brud-gumme) it. Gammal, Senior, Seigneur. (cfr. Strahlenb. L. c. p. 104.)
