Den här sidan har korrekturlästs
wid Nyköping hade desse Wikingar sin första hamn i hafvet och sin mötesplats: der walde de sig Höfding, hvilken borde wara den äldste och förfarnaste i färden[1]: der anlades deras siötåg om wåhren och derifrån förde de sit byte om sid-hösten siöledes ända in i hiertat af Sverige: Ända up til Dalarne sträkte sig deras siöfart, som kan dömas af den ortens gamle Lag, hvilken äfven talar om haf och skiepp[2].
12. Med tiden, alt efter som Riket satte sig och Svea-Konung fick mer at säja öfver Scandien, indeltes Wikingarne i mer ordning, så at hvar och en ort pålades et wist antal, som borde utgöras hvar wårtid: detta kallades Laga-ledung[3]: Hvart hundari eller härad i Upland, Roslagen, Södermanland &c.
- ↑ Suderman. L. Kon. B. it. Westm. L. Helsingel. &c.
- ↑ cfr. Stiernhök. de J. Sv. vet. p. 13.
- ↑ Ledung af Lid, Lyd (folk,) som ännu på Tyska heter Leute. Af detta ledung eller leding hafva wi ännu många orter i Sverige nämnde, som Lidingöen, Lidön, Lydinge &c. &c. utan tvifvel gamla samlings-platser för Laga-ledungar. Lidong eller Liong, en församling af folk, betydde också Domplats. v. Loccen. Lex. Jur. Sv. Goth. p. 49. 99. Lionga-Ting, högsta Domstolen. v. Stiernhök de Jure Sv. vet. L. 1. c. 2. Lionga-köping, en ort der wahror byttes af hela landsorten, kallas nu Lyngköping, Linköping. I wåra dagar äro M:r de Longuemarre och M:r Fenel i Frankrike af olika meningar i sina skrifter angående ordet Leudes: den förre säger det betyda alla undersåtarne i gamla Franska riket; den senare, at det warit bara Höfdingarne.: De hafva båda rätt; ty Leudes, Lid, Lyd, woro fylken eller små samfund af folk, som hvadera hade sin Höfding.
