Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/148

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Götiskt folk til blod[1] och språk[2], som bodde wid Tanais, Caucasiske bärgen och Caspiske hafvet[3], hvartil också Tyrkar eller Tyrsa-Geter[4] räknades[5]. Denne fann medel til at förnöja sin Släkting, den Scandiske Drotten: Han underwiste honom om en Guda-lära, som war mycket wansläktad från den urgamla Sanningen, med sådan snällhet, at Gylfe tog Asa-Höfdingen för en half-Gud och tillika med sit folk kallade honom från den tiden Oden eller den Gudomelige[6], hvilket namn ock Sigge sielf så

  1. ↑ Procop. Hist. Wand. L. 1. p. 9.
  2. ↑ Sheringh. Ant. Angl. &c. Busbeq. Epist. &c. Vulcan. Comm. in Lit. Goth. p. 49. Gesner. Mithr. fol. 30. Bergeron. p. 174. Guill. Rubriq. Voy. en Tart. a. 1253. &c. &c.
  3. ↑ Ol. Cels. Act. Lit. Sv. a. 1736. Du Plan Carpin Voy. en Tart. Joseph. Barb. Viagg. ala Tan. a. 1436. Strab. L. 11. & 12. &c. cfr. nost. 2. C. 3. §.
  4. ↑ Desse Tyrkar, Tauriker, Tyrsa-Geter eller Tauriska-Göter woro ej annat än Bärg-bönderne i Taure-bygden, (v. supr. c. 2. §. 3. in not.) hvaraf sedermera hela Turkiska Riket fådt namn. De bodde wid Tanais och på Tauriska Näset, (v. Bayer in Act. Petrop. T. 5. p. 340.) hetandes också Chasarer. (v. Constant. Porphyrog. &c.) Desse Tyrkar blefvo af Orismades, Kung i Persien, kallade från denna orten til hielp mot Saracenerne (cfr. Chron. Carion. & Schönstr. Jnl. M. S.); men de kommo försent och hyllade Babyloniske Califen, blifvandes Mahometaner, Sultan Mahomet tog dem sen til hielp mot Babyloniske Califen, som blef öfvervunnen. Då begyntes det så kallade Turkiet. Wid pass A. 742. bröto Turkarne Saracenernes krafter. Deras Rike förstördes af Zingis-Chan, Mongalernes Anförare, wid pass A. 1200; men det repade sig sen under Ottoman. A. 1300.
  5. ↑ cfr. P. Mela. ap. Sheringh. L. c. c. 13. p. 281.
  6. ↑ Förut är sagt (c. 3. §. 3. in not.), at Oden är af början et Arabiskt ord af זד. Voda eller Voddon (Idolon, Afgud) cfr. Furmont ap. P. Filen. Diss. Doct. de Sacr. Pontif. Gentil. Åbo 1740. hvilket kommer öfverens med Ebræernes Adonai (Gud), Syrernes Adonis, (cfr. Stiernh. in not. Verel. ad Herv. p. 6.) Phrygiernes Attin. (v. Stiernh. L. c.) och Indiske Braminernes Vedam (theologie) v. Ramsey Discours sur la Mythologie p. 127. &c. Heraf hade Vodinerne långt förut fådt namn. (cfr. supracit. nost. c. 3. §. 3. in not.) liksom Asarne förmodeligen af As, En (en enda Gud) cfr. Bayer in Act. Petrop. T. 5. p. 340. Man menar at hos några Scythiska folk blef derigenom namnet Oden tillagt hvar och en Höfding eller Öfverste-Präst, liksom de gamle Egyptier altid kallade sin Konung Pharao. v. J. Wildes Förber. p. 235. Ehuru det är, så war Oden et heligt namn och i början appellativum, liksom ock Phænicierne och Assyrierne kallade sin Afgud Solen Adon, Adonis. v. Macrob. ap. Verel. in not. ad Götr. S. p. 44. Kan ock wara, at Oden hade sit utsprång af Vodinerne och derföre så kallades.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/148&oldid=426447”