Den här sidan har korrekturlästs
mycket lättare kunnat låta gifva sig[1], som det warit et gammalt Skalde-bruk hos Scythiska Folk och i synnerhet i Norden, at hedra sine Höfdingar och Hiältar med wedertagna Guda-namn, hvilka således uti dem blefvo liksom från de döda upwäkte[2]; men Gylfe, som for derefter mycket nögd hem i sit land igen[3], hade ej stort gagn af sin nya klokhet.
16. Oden, som wi så wele kalla hädanefter, hade wäl en tid förut med sine grannar Wanerne[4] haft et krig med lika lycka, som bilades genom wänligt byte af Rådgifvare och närmare förening mellan begge folkens ypperste[5]; men han hade sedan fådt en svårare fiende: Tillika med flera Scythiska folk hade han blifvit hårdeligen angripen i sit land af de Romare[6]
- ↑ Verel. not. ad Götr. S. p. 56.
- ↑ cfr. J. Wilde. annot. ad S. Puffend. Introd. in Hist. Sv. c. 1. p. 39. it. c. 9. p. 165.
- ↑ Edd. Mythol. 49.
- ↑ De bodde wid Wana-qvislar eller Tanais utlopp. cfr. Plin. L. 4. c. 12. Tacit. Annal. 11. c. 63. 3. Lämningarne af desse Vaner äro sen kallade Svaner. cfr. Bayer. in Act. Petrop. T. 9. p. 387. Asarne kallade dem Quader eller Elaka (som ännu så heter på Neder-Tyska), liksom ock Wan betyder det samma på vårt språk, til ex. Wanför, Wansläktad &c. cfr. Verel. not ad Herv. p. 124. (v. supr. c. 2. §. 3. in not.)
- ↑ Sturl. Yngl. S. c. 4.
- ↑ cfr. Flor. L. 3. c. 4. it. Langh. in append. ad Elench. Antiq. Albion. p. 18. ap. Er. Benz. Coll. Hist. Patr. c. 1. §. 6.
