Den här sidan har korrekturlästs
sutit på hans axlar och flugit omkring alla länder, at föra honom tidningar om alt hvad, som hände[1].
19. Under en sådan alla Sinnens förkiusning kunde Oden uträtta hvad han wille, och på det han så mycket bättre måtte fästa sit wälde och främja sina afsikter, satte han sine Söner[2] til Höfdingar och Öfverdomare i de Scythiska länder, som han besökte[3]: Tvenne af dem, Sigurlami och Skiold[4], blefvo Svenske Drottens Mågar: den förre[5] fick Gylfes Doter Heidi och med henne en del af Ryssland, som kallades Gardarike eller Holmgård[6], den senare giftes med andra Systren Gefion[7] och lade med
- ↑ Sturl. T. 1. c. 7. cfr. H. Hist. c. 6. §. 17.
- ↑ Langfedgatal upräknar tiugo Odens Söner. cfr. Lit. Arngr. ad Stepham. p. 142. in not. ad Sax. Gram. it. Diction. Eddic. Resenii. Men Edda talar bara om de ostridige och äkta, som Vedreg, Beldeg eller Baldur, Sigi, Skiold, Semming och Yngui.
- ↑ Sturl. T. 1. c. 9. &c. Herv. S. Prol. Edd. Isl. sub. sin. J. Wild. Förb. p. 269. &c. &c.
- ↑ Denne Skiold kallar i Torf. Ser: Reg. Dan. p. 246. en Son af Sceaf, som i sin ungdom kom til Skåne på en båt: det wil ej annat säja, än den Siöfarandes Son: Seaf, Sevar, Scheaf är en Siöman, hvaraf ock Schiff, Skiepp, (navis) är kommit: Oden hade således det tilnamnet Sceaf, liksom sedermera K. Agne Sceafar-bonde i Upsala.
- ↑ Sigurlami hade til efterträdare i Gardarike sin Bror Svafurlami, som slog ihiäl Jätten Thiasse (säjer Hervara), tog hans Doter Fridur och aflade Eivora, v. Verel. ad Herv. p. 38. Svafurlami blef sen dräpen af Arngrim Kempe, som röfvade Eivora och aflade med henne tolf Söner. v. Verel. ad Herv. p. 46.
- ↑ Detta Holmgårdska Riket har i de äldsta tider mäst erkändt Svenska öfverväldet, som frambättre kan ses.
- ↑ Gefion har warit bedömd för sin wackra röst (Edd. Myth. r.); men genom hvad dygd hon ådragit sig den hedren, at blifva wördad efter sin död som Jungfrudoms-Gudinna, kan jag ej weta: jag skulle tro, at hennes Kyskhet warit dertil orsaken: de gamle mente, at hon i andra werlden upvaktas af hvar och en, som dör Mö. (v. Edd. Myth. 30.)
