Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/156

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

henne grunden til Dannemarks Rike[1], anläggandes gamla Hufvudstaden Ledre[2] på Seland[3], hvilken Öö war Gefions morgongåfva eller hemgift och Skiolds förläning[4]. Det är märkeligt, at wid denna tid hade Danska öjarne nyss begynt sticka sig up utur watnet[5], hvilket kom folket så underligt före, at man gissade dem blifvit ditflytte från Sverige; ty försummade ej Skalderne, at smycka den meningen med sin dikt[6]. Odens öfrige Söner blefvo ej mindre wäl försedde: Begdek eller Wedreg blef Landsens Höfding i Öst-Saxen eller Östra Tyskland, Boldeg, Beldeg eller Baldur i Westfalen eller Wästra

  1. Den äldsta Danska Konunga-ätten härstammade af denne Skiold, hvars efterkommande kallades Skioldungar. v. Peringsch. Ättart. Tab. 4. &c. &c.
  2. Ledre, Lädre, Lader betydde fordom en stor Höfdings bonings plats, liksom gamla Ladoga war hufvudsätet i Homgårdska Riket och Lader för Norjes Konungar och mäktige Jarlar. cfr. Schönström L. c. MS. Nu är intet mer öfrigt af det ordet, än Lada, et hus, hvaruti säden förvaras.
  3. Torf. Ser. Reg. Dan. p. 227. 244.
  4. Peringsch. IV. Ättart. cfr. Sturl. T. 1. c. 5.
  5. v. Supr. §. 14.
  6. I mörka tiden, då alt war Gåtor, sades, at Gefion fick af Gylfe et plogs-land, at hon förvandlade derpå sine fyra Söner til Oxar, satte dem för plogen och förde hela landet ut på hafvet, hvaraf blef Seland; men i landets ställe blef den stora siön i Sverige, som kallas Mälaren. v. Brage Skald hin gamle ap. Sturl. T. 1. c. 5.