Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

från Ofred och bibehålla Afguda-offren[1]. Detta är den första skattläggning, om hvilken man har kundskap i wår Historia.

22. Men ännu woro ej alla Odens afsikter wärkställte: han wille hämnas på de Romare[2], som drifvit honom ur sit Arfrike: Til den ändan uprörde han folket i dessa Nordiska länder, der han nyligen rotat sin Asiska stam, och äfven i de Tyska orter, der han satt sine Söner til Höfdingar: Han förestälte Göterne deras heliga skyldighet, at hämna den oförrätt deras Fäder lidit och at utföra den fiendskap de ärft i så många leder[3]; ty Arf-krig war et särdeles högmål och Samvetswärk hos detta folk, hvaraf Wig-arf i wår gamle Lag är en lämning[4]. Han låckade dem äfven med hopp om rikt byte och bättre bonings platser, så at man snart såg Scandiens, Gardarikes eller Holmgårds och flera Götiska Länders käckaste Invånare i rörelse och full krigs-ifver mot Romerska Riket[5].

23. Under alt detta war Gylfes myndighet aldeles försvunnen, liksom hans namn ur denna tids Historia, så at man ej wet, om han dödt i Sverige eller om han anfört eller fölgt någon af desse Götiske svärmar utrikes, som ej synes olikt[6]: det wet man, at Oden, då han som bäst stod tilreds, at fara til Godhem eller gamla Scythien och frälsa sina länder och wänner från Romerska oket, blef sotdöd i Sverige och hans kropp bränd i Sigtuna[7] med stor wördnad: På sotesängen lät han märka sig med Geirs-oddi[8] eller

  1. Sturl. T. 1: c. 8.
  2. v. Sup. §. 16.
  3. cfr. Hug. Hist. c. 2. §. 17.
  4. cfr. J. Wildes Förb. p. 126.
  5. cfr. J. Wild L. c. p. 264.
  6. cfr. J. Wil. in S. Puffend. Introd. c. 3. p. 80.
  7. G. Wallin. Sigt. St. & Cadæt. 1.
  8. Geir betyder wapn, svärd, yx &c. (v. not. nost. ad c. 4. §. 1.) och äfven krig, Gall. La Guerre &c. Denne sluge mannen inrättade hermed den seden, som sedan brukades i långliga tider, at låta märka sig med wapn innan man dog, hvilket betydde, at man änteligen borde åtminstone hafva krigs-tekn på sig, om man skulle wara Gudarne kär efter döden. Hvad en sådan tro kunde bidraga til et folks stridsmanlighet, och segrar, kan man se på Mahometanerne. Ingen i det Hedniska Sverige troddes blifva säll efter döden, om ej föll för udd och egg. cfr. Wildes Förb. p. 361.