Den här sidan har korrekturlästs
hvilken altid så wäl hos oss, som hos Græker och Romare, bör skiljas från den Poëtiska[1].
2. Denna hade sin uprinnelse af Noachs och Stamfädernes rena kundskap om Gud; men med tiden, antingen af wårdslöshet[2] eller menniskiors tilsatser, wansläktade hon liksom andra från sin första menlöshet: hon underhölls dock temmeligen deruti hos de äldste Scandianer af den urgamla och stora Sedo-lära, som kallades Volu-Spa[3] eller den första
- ↑ Ramsey. Discours sur la Mythol. ed. Amst. 8:o p. 22.
- ↑ De äldste Fäders nit om Läran hade infört den seden, at ingen Guda-wishet fick upskrifvas, utan bäras heligt i minnet. cfr. Rap. Thoyr. L. c. p. 11. Deras mening war, at hon då skulle så mycket mindre wårdslösas, när man ej fick lita på böcker, utan nödgades genom goda minnes-ord och kärn-språk intrycka menniskliga skyldigheterne i Ungdomens sinnen från släkte til släkte; men detta hade med tiden en widrig wärkan; ty sanningen fördunklades genom sägn och glömska.
- ↑ Volu-Spa betyder helig föresägn eller Lära, och bör likså anses som Sibylliniska Böckerne i Rom. (cfr. P. J. Resen. & Gudm. Andr. ad Voluspa). Med detta ords etymologie hänger så tilsamman: Ve eller Vel betyder Helig: Veliöda är en Helig Spådoms-Gudinna (cfr. Edd. P. 2. sub. Lit. T.) och den samma som Tacitus (Hist. L. 4. c. 61. L. 5. c. 22. & de Mor. Germ. c. 8.) kallar Velleda hos Germanerne. Velleda är eljest i Tyskland (i Vogtland och Erfurt) kallad Holde, Holla (v. J. Wild. ad S. Puffend. c. 5. p. 125.) och hos Scyther och Scandianer Hild, Huld, Hulda, hvilket ord äfven hos Hebræerne betydt en Prophetissa eller Gudinna. Man ser således uprinnelsen til ordet Velu- Huldo- Hulu eller Volu-spa. Hild, Huld har altid i Norden betydt en Troll-Gudinna, som den Scythiska Sif-Hilda, hvaraf Grækerne giordt sin Sibylla (v. J. Wilde. L. c.)
