Den här sidan har korrekturlästs
5. Cap.
1.
Sveriges äldste Invånares Guda-lära har gådt äfven så högt i lius och sanning som de gamle Egyptiers, Chaldéers och Persers, fast hon ej warit utprålad med så mycken wältalighet. Jag talar ej om den Poëtiska, som ej bestod af annat än dikt; ty Skalderne giorde Gudomligheter efter behag af alt det de sågo i Naturen och den enfaldiga werlden trodde dem på orden: de afbildade stundom sine Gudar sådane, at wåre Bönder skulle blygas at härma dem, och ingen ährlig Fader skulle willja leda sin Doter i deras Gudinnors fotspår[1]. Jag menar allenast den Lära, som deras Drottar[2] eller Philosopher förkunnade,
- ↑ Rollin Hist. Acn. T. 4. p. 447.
- ↑ Drottar woro de samme som Celternes eller Gallernes Druider: cfr Rap. Thoyr. Hist. d' Angl. L. 1. p. 9. Denne Autor drager namnet af det gamla Celtiska Deru eller Græska Drus, et slags Ek-träd, som war i mycken wördnad och helgedom hos de Gamle. Et slags hårdt träd kallas på Svenska Try, som af ålder är samma namn. Men eljest behöfs ej dermed gå längre, än til det Scythiska Drew, som ännu hos oss heter Träd, hvaraf wisse skogsboar i Ryssland kallas Drewenser. v. Strahlenb. Descr. Russ. p. 271. Drottarne hade således namn af Träd och helige Lundar, der de giorde sina offer. De kallades eljest Diar (et Turkiskt ord, som betyder Höfding. v. Cap. nost. 4. §. 16. in not.) eller Spekingar af Späkt, Spakhet, eller wisdom och saktmodighet: desse woro Landsens Äldste och Domare.
