Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/166

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Svenska werld under namn af Oden[1] och tillade honom sådana namn och egenskaper, at de hos oss må upwäcka förundran: Han kallades Altings Fader[2] och Begynnare[3], den Aldrahögste[4], den Evige[5] och Gamle[6], den Altid Närvarande[7],

  1. Ebræernes Adonai (Gud) eller Jodaim (alting förutseende.) v. Selden de Diis Syr. Syntagm. 1. c. 2. Syrernes Adonis, (cfr. Stiernhielm in not. Verel. ad Herv. p. 6.) Phrygiernes Attin, (v. Stiernhielm L. c.) Phæniciernes och Assyriernes Adon, Adonin, (v. Marcrob. ap. Verel. in not. ad Götr. S. p. 44.) Indernes Vedam (theologie v. Ramsey. L. c. p. m. 127.) alle gamle Germaners Stamfader, Gud och namngifvare Teut-ates eller Teut-Attin (den muntre och glade Guden, af det Scythiska Thytr, Teitr, glad. v. Wildes Förb. p. 27. eller ock af Zeuta, som också är Gud. v. post. §. 5. in not. hvilken Lucanus omtalar, Pharsal. L. 1.v. 443. och de gamle Britanners Andante, And-Attin eller Seger-Gudomlighet (Rap. Thoyr. L. c. L. 1. p. 9.) komma alla öfverens med detta namn Oden, som betyder Gud, liksom Arabiska ordet וד. Voda, Voddon, Idolon, Afgud. (v. Supr. c. 3. §. 3. in not.) Detta Heliga namn tillvällade sig Sigge Fridulf-Son, när han wid pass A. C. 125. kom i bekantskap med Gylfe i Sverige. v. supr. C. 4. §. 15.
  2. Alfader, Pantopater, Fader til Alt.
  3. Havi, Uphofsman.
  4. Har, exelsus, den Höge.
  5. Olda-Fadur, Pater Seculorum, åldrarnas Fader. cfr. VoluSpa sub init. ap. J. Wild. not. ad Puffend. H. S. c. 1. p. 16.
  6. Jälkur, den Gamle.
  7. Fiölder, mångestäds Närvarande på en gång.