Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

den Lefvande[1], den Store och Förskräcklige[2], den Grufvelige[3] och Förstörande[4]; men den Trofaste[5] Herran[6] och Modgifvaren[7], Härarnas Gud[8], som gifver Seger[9] och frögdar Hiältar efter döden[10], den Wise och Obegripelige[11] de fördolda tings Utransakare[12], den Enige eller Sig altid like[13] , som war förr än alle Gudar, som lefver och regerar evinnerligen, som har skapat himmel och jord och som ifrån sit Höga Palats[14] ser öfver hela werlden[15]. Man kan ej mer begära af desse Gamle Hedningar: Intet

  1. Hiarande, den Lefvande.
  2. Rogner, den Store och förfärlige.
  3. Ygge, den Grufvelige.
  4. Audun, Förödare.
  5. Thrör, den Trofaste.
  6. Herjan, Herran, Här-föraren.
  7. Hvatmöder, Mod-gfvare, Upmuntrare.
  8. Herreitur, Härjanfådur, Walfader (Edd. 18. Myth.) krigshärars Fader.
  9. Sigmund, Sigthyr, den Segergifvande.
  10. Vigner, Valgauter, deras Beskyddare, som dö i krig.
  11. Göndler, ouplöslige knutars Giörare.
  12. Gaute, hemligheters Uppenbarare.
  13. Derföre tillades honom allenast et öga (Edd. Myth. 14.), efter han altid ser på lika stt. cfr. c. 6. §. 1. in not.
  14. Hans thron kallades Hlidskialf i Palatzet Valeskialf: eljest kallades hans borgar i Himmelen Bredbleik, Glatt, eller Gladhem, Himmelsberg, Brimle, Sindri, Walhall &c. men i synnerhet Gimle, som troddes skola stå, när himmel och jord äro förgångne, tienandes til evig boning för de Salige. (v. Edd. Myth. 15. &c.)
  15. v. Edd. Isl. mythol. 3. it. 15. it. Ejusd. P. 2. de Nom. Div. Vers. Resen: