Den här sidan har korrekturlästs
troddes wara Alfaders[1] eller Himmelens och Jordens förstfödde Son[2], näst den Aldrahögste i wälde[3] och den, som gifver menniskian liflighet, styrka, makt, mod och sanfärdighet[4], segrandes öfver alt lefvande. Hans Rike mentes wara Tro och Sanning[5] och hans hufvudstad Oskyldighetens beskärm och de Bedröfvades wärn[6]. Han war född, trodde man, at genomgå svårigheter[7] och at segra öfver dem[8]: han sades hafva wandrat här på jorden i menniskio-skapnad och giort godt, så at han äfven, liksom berättelsen om Jupiter och Mercurius[9], besökt en fattig bondes hus[10] och
- ↑ Edd. Mythol. 7.
- ↑ Märkeligt, at Thor kallas Jordens Son, efter ingen Medel-Gud behöfdes innan jorden blef skapad.
- ↑ Edd. Mythol. 19.
- ↑ Han kallades Magnes (förmågas), Modes (frimodighets) och Thrudes (trovärdighets) Fader. v. Edd. P. 2. de nom. Div.
- ↑ Hans rike kallas Thrudvanger (v. Edd. Mythol. 19.), det är efter ordets bemärkelse Sanningens borg eller försvar, af Thrud, sanning (Angl. Truth) och Vang, wång, wånga, ingiärda, bewära.
- ↑ Huvudstaden kallas Bil-skermer (Edd. Mythol. 19.), som betyder de fruktandes försvar. v. Explic. Refen.
- ↑ Thor måste gå til fots, säjer Edda (Mythol. 14.) och wada öfver tre elfvar, innan han kommer til Gudarnes råd, som hålles under det höga Asketrädet Ygdrasel, hvars topp räcker til himmelen och rötterne ned til helvite.
- ↑ Hans Segrar öfver alt Ondt på jorden förestältes med hans triumph-wagn: den säjer Edda (Mythol. 19.) blifva altid dragen af två bockar, som äro Tande-gnislan och Tandlöshet, det är Samvets-qval och Skröplighet eller den wansklighet, som altid lådar wid den syndiga menniskian. Thor har altid warit hållen af Scandianerne för en sådan Segervinnare, som Apollo, Hercules, och flere hos andra folkeslag.
- ↑ Ovid. Metam. L. 8. s. 7. 8. 9.
- ↑ Edd. Mythol. 38.
