Den här sidan har korrekturlästs
med sin mat plågat folket, som ej känt honom eller märkt underwärket förän efter åt[1]. Af Loke eller den Onde andan, trodde man, at han blef frestad och efter utseendet förnedrad i det Loke öfverwan honom med wiss list, som strax röjdes[2]; men Frestaren måste derföre fly med bäfvan[3]. Denne Hiälte[4]
- ↑ Liksom Jupiter och Mercurius hos Philæmon och Baucis, så kom Thor, säjer Edda (Mytol. 38.) tillika med Loke (intet den elake, utan en annan Loke, som svarar emot Grækernes Mercurius, liksom Heimdal, den frambättre omtalas §. 12.) til en fattig Bonde en afton, slaktade sine bockar, som drogo hans wagn, och gaf det fattiga folket mat; men förböd, at slå sönder benen, när man åt köttet. Bondens Son Tialfe slog dock sönder et lårben, så at om morgonen, när bockarne fingo lif igen, war den ene halt: Thor blef wred och rynkade ögonbrynen (som Jupiter beskrifs af Poeterne); men de fattiga menniskiorne fingo nåd, efter de ödmjukade sig. Denne Saga så wäl som berättelsen om Philæmon (Ovid. Metam. L. 8. fab. 7. &c.) tycks wara kommen af Abrahams Historia (Gen. 18.).
- ↑ Edd. Mythol. 39. 40. 41.
- ↑ De frestelser, som Thor måste genomgå, woro sådana: (Edd. Mythol. 39. 40. 41.) Loke eller Utgarda-Loke trotsade honom, at giöra tre ting: 1. At dricka ut et litet horn, som han hade upfylt med watn. 2. At lyfta up en liten katta från jorden. 3. At brottas med en gammal käring. Thor föraktade dessa ting, men fann, at de i sig sielf woro omöjeliga; dock måste Loke sen bekänna, at hornet war hafvet, hvaruppå likväl sedan syntes huru mycket Thor druckit, och skal deraf Ebbe-flod wara en åminnelse: kattan war Midgards-ormen, hvilken dock Thor uplyft in emot himmelen, fast det ej på henne syntes: käringen war ålderdomen, som sielfva Gudarne måste låta hafva sin gång sit mått. Thor wille då dräpa Loke; men han försvan.
- ↑ Bland Thors namn är Hiälten, som krigar mot Midgardsormen. v. Edd. p. 2. de Nom. Div.
