Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/180

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

höll sedan, mente man, en faselig strid mot Midgardsormen eller Synden[1] och wan seger[2], hvaruti han syntes så stor, at då han stod midt i hafvet och brottades med Draken, räckte watnet knapt öfver hans fötter[3]. De gamle afbildade honom med en stridshammar[4], som af sig sielf troddes återkomma til handen, hvargång han warit kastad[5], hvarmed han mentes krossa Troll[6], och

  1. Egenteligen mentes med Midgardsormen det förderf eller straff, som synden fört med sig, hvilket troddes sträcka sig in i hela Naturen och ligga rundt omkring hela jorden.
  2. Edd. Mythol. 42.
  3. Så säjer Edda (Mythol. 42.): Thor kom i en ynglings liknelse til Yme-Jätte och begärte få följa med honom på siön, at fiska; han fick ej lof; men gick obuden och då hade han strid i hafvet med Midgardsormen: han stod på hafsbotnen och brottades: watnet räkte bara öfver hans fötter, med hvilka han stod genom skieppet: ormen blef öfverwunnen af Thor och Yme-Jette ihiälslagen.
  4. Thors stridshammar kallades Miölner eller krossande. v. Edd. Myth. 19. expl. Resen.
  5. Edd. sp. Verel. ad Götr. S. p. 48.
  6. Lapparne hafva, förutan Thiermes (v. supr. §. 5.), kallat Thor Aveke, Aike eller Ake-Thor och tillagt honom en hammar, hvarmed han krossar Troll, rådandes öfver hälsa, lif och död. Rägnbågan hafva de trodt wara hans båga, hvarmed han skiuter de onda, och kallat den Aveka-dange, Åkebågan. v. Scheff. Lappon. Illustr.