Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/195

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Denne svarar emot Grækernes Mercurius. Månge flere och smärre Gudar[1] tilbad wäl den blinde Hedendomen; men de woro, som sagt är[2], ej annat än

  1. Höd war en Gud, som svarar på wist sätt mot Vulcanus, efter han war så konstig och handflög: som Vulcanus war halt, så war denne blind och mycket stark (Edd. 26. Mythol.): med hans blindhet tycks ej annat wara ment, än förvetenhet. Widar war Tystlåtenhets och förtegenhets Guden. (Edd. Mythol. 26.) Wile eller Wale (Hull eller Chull, Kämpe, Höfding, v. supr. §. 4. in not.), Odens och Rindas Son, en stor Hiälte, svarar mot Hercules. Af ordet Wale eller Bal hafva Gualerne eller Gallerne fådt namn (v. supr. c. 2. §. 3.) in not.) Uller troddes wara Thors styfson och Sibillas Son, en stor Jägare och derhos Enwiges-kämpars Gud (Edd. Mythol. 26.): sades bo i Ydalis eller Yrdals palats. (v. Sæm. Edd. Grimmismal.) Forsete hölls för bäste Domaren och Rättegångs-Guden, Balder den godes och Nonna Nefsdoters Son (Edd. Mythol. 26.: sades bo i Glitners palats (Sæm. Edd. Grimmismal.). Skyrner kallades Skogs-Guden (Edd. Myth. 32.), som svarar emot Pan, Faunus, Sylvanus &c. Gudinnor af ringare ordningen, kallade Walkyrior (Nympher), troddes upwakta Gudarne i Walhall och sändas af Oden i slaktningar, at utwälja de stridande til lif eller död, seger eller nederlag (Edd. Mythol. 31.). De gamle Finnar och Lappar hafva ock haft en stor hop små Gudar: Tapio war Jakt-Guden, som i Carelen hetat Hitta-wanin eller Hytta-vanes (Hare-Guden): eljest dyrkades Hyse, när man gick på Biörn- och Warg-jakt, och Nyrke på Ekorn-jakt. Kåkre troddes försvara Boskapen från odiur, och Uko med sin Fru Raune råda om årstiderne. Detta folk hade äfven på sit språk Råg-Guden, Korn-Guden, Hafre-Guden, Rot-Guden, Kål-Guden, &c. Ahti (Atin, Otin.) war Siö-Guden, Neptunus. Ilmarinen, Wäder-Guden, Æolus. Kratt, (Svet. Skratten) Pluto, som låg och gömde nedgrafne skatter. Tontu, Hus-Guden (af Tomt, Tomtgubbe). v. Scheffer. Lappon. Illustr. it. N. Hahn diss. de Sacr. Ant. Hyperb. P. 2. Ups. 1703.
  2. v. supr. §. 10.