Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/210

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

4. Frygga blef den samma som Freya[1] eller Venus och kallades gemenligen Frigga[2]: Långt ifrån at betyda högsta Wisheten, som tilförne[3], blef hon nu den största dårskap och svaghet: hennes bild, som sattes på Thors wänstra sida[4], och gaf båda könen tilkänna, giordes med åtskilliga fräckhets och okyskhets tekn[5]. Liksom Krigs-Guden, hennes älskare[6], afmålades hon med svärd och som kärleken med båga[7]: Hon tilbads för rolighet, nöjen och wälluster[8]. Förutan Frigga eller Asta-God[9] kallades hon både Göija och Disa[10], betydandes

  1. v. Huj Hist. c. 5. §. 11.
  2. Frigga är af gamla Götska ordet Frigan, älska, som ofta förekommer i Ulfilanske Biblen, liksom Figan deremot är hata, hvaraf Figande, fiende, feg, &c. äro komne (Verel. ad Götr. S. p. 52.).
  3. v. Huj. Hist. c. . §. 7.
  4. Ar. Hvidf. L. c.
  5. Friggas bild war Priapisk, säger Ad. Brem. de Sit. Dan. c. 233. it. Ar. Hvitf. L. c. och målades med tekn af båda könen (Lund. Zamolx. c. 5.), efter kärleken hörer bådom til.
  6. v. supr. c. 5. §. 13.
  7. A. Båld. Diss. de Far. Relig. in Scand.
  8. Ad. Brem. de. sit. Dan. c. 233.
  9. Astagod kallas Frigga i Edda P. 2. de nom. Div. På gammal Götiska är Ast kärlek, Astar-Gydia, kärleksgudinna, Astrild kärleks-eld, Cupido, Astar-Od, kärleks wälde, &c. Astarod menas wara det samma som Asta-roth, Urania, Regina Cœli, som omtalas i Biblen (Jud. c. 10. v. 7. 1. Reg. 11. v. . 2. Reg. 23. v. 13. &c.): Denna Gudinna kallades af Græker och Romare Astarte (Verel. ad Götr. S. p. 53.). Seldenus de Diis Syriis mödar sig mycket, at taga rätt på detta namn.
  10. Verel. ad Götr. S. p. 54.