Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/214

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

som endast Konungar, Höfdingar eller de rikaste i landet förmådde anställa, kallades i synnerhet Sonnu-blot[1] eller Solens dyrkan, hvaraf Söndagen fådt namn, eller Thors-blot[2], hvarefter hele månaden efter Jule-tunglet kallades Thors-Månad[3]: Den första Nytändning, som föll närmast til denna Helgd eller til Winter-Solståndet, förr eller efteråt, giorde begynnelsen til denne månad, som war den förste om åhret, fastän han intog större delen af wår December[4], och kallades eljest af de månge lekar Skemdigs- eller Skämte-månad[5].

7. Andra Stora Högtiden skiedde om mid-wintren[6] eller då Nyet gick i fylle på andre månaden i åhret, hvilken begyntes på den Nytändning, som war näst efter Jule-nyet. Denna Helgd firades Gudinnan Göya, Disa, Frigga, Jorden eller Månen til ähra, för frid, nöjen, segerwinningar och äfven god ähring[7], hvaraf den månaden fick heta

  1. ↑ Verel. ad Götr. S. p. 37.
  2. ↑ Blota är det samma på gammal Götska som dyrka (colere) och Blot är dyrkan (cultus): I Ulfilanske eller gamle Götske Biblen ser man: Svare mik blotan: de dyrka mig fåfängt. Marc. 7. v. 7. äfvenväl Blotande Fan nathan jah dagan: dyrkande Gud natt och dag: Luc. 2. v. 37. Hervid är märkeligt, at ordet Fan, (ännu på Polska Panie, på Ungerska Ban) som på gammal Svenska war en Herre och sielfva Gud, nu endast brukas til den onde Andan. Det har utan tvifvel samma uprinnelse som Pan, hvilken war en af de Grækers och Romares Gudar.
  3. ↑ cfr. Huj. Hist. c. 4. §. 3.
  4. ↑ A. Cels. L. c.
  5. ↑ Scheff Ups. Ant. c. 10.
  6. ↑ Ol. Sag. c. 109. 117. ap. Verel. ad Herv. p. 30.
  7. ↑ Åhr, ähring, har sit namn af Ard (aratio), ärja, plöja (arare), hvars lycka war högsta ögnemärket för de gamle Hedningars både tideräkning och Gudstienst (Verel. ad Herv. p. 53. 54.): Denna Göyas eller Disas, Åhrswäxtens eller Skördens, helgd hade fölgt til Scandien med de gamle Scyther från Græska neigden: Ceres eller Skiörden hade en dylik i Eleusis i Attica, kallad Mysterierne, som war den förnämste i hela Grækeland (cfr. Roll. H. A. T. 5. p. 23.): Sagan war at Gudinnan Ceres, då hon sökte efter sin Doter Prosperina, som Pluto bortröfvat, skulle wid Eleusis i en stor hungersnöd först funnit på Säd: detta har någon likhet med Sagan om wår Drotning Disa (v. supr. c. 3. §. 9.). I nio dagar warade den högtiden i Eleusis (v. Roll. L. c.), och äfvenså wårt Disa-ting i Upsala. (v. And. Båld. diss. de Fat. Relig. in Scand.). Denna Ährings- eller Sädes-Gudinna kallades också i gamla Norden Thorilda. v. Er. Ol. Verel. Chron. Rythm. Ol. Petr. ap. J. Wilde ad S. Puffendorf. c. 6. p. 130.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/214&oldid=426528”