Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/213

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

månaden Jule-Tunglet: Julen begicks Guden Thor eller Solen eller Frey[1] til ähra för lyckelig åhrswäxt med otaliga dyrkesätt och glädje-tekn i många nätter, som firades med Jola-weizler[2], Blotweizler[3], Offergillen[4] eller Sammankomster i enskylta hus, til Thors och Freys wördnad, och mångfaldiga lekar[5], mästedels okyske[6]; men förnämsta offret,

  1. Verel. ad Götr. S. p. 50. Ol. Magn. L. 3. c. 2.
  2. Jola-weizla, Jola-bod, (Commessationens, Sacra Hyemalia) skiedde äfven om midvintren i slutet af Januarii eller i början af Februarii månad (Verel. ad Herv. p. 57.), hvilken tid ännu i Sverige kallas lilla Jul.
  3. Verel. ad Herv. S. p. 31.
  4. Sturl. in vit. R. Haqu. Adalst ap. Scheff. Ups. Ant. c. 10 .p. 141.
  5. Desse lekar kommo öfverens med de Romares både Saturnalia och Lupercalia: Man slog sig om Julen aldeles lös och hade för sig alt det skiämt och alle de lekar, som kunde påhittas: wi hafve ännu många lämningar deraf, särdeles bland Allmogen i de mäst aflägse Landsorter: när en sådan myckenhet på det sättet kom tilsammans, war ej underligt, om mycket ohöfviskt påfans och könets kyskhet lopp mycken fahra, så at natten wäl i det anseendet kunde kallas Moder-natten (Scheff. Ups. Ant. c. 19. p. 152.) och månaden Skämte-månad, antingen af Skämt eller af Skam, skämma, okyska tidsfördrif (Scheff. L. c.).
  6. Ad. Brem. ap. Scheff. Ups. Ant. c. 10. p. 152.