Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/216

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

än hvardera af dessa tre Högtider hade namn af en wiss Gudomlighet och enkannerligen til dess ähra war inrättad, at ju flere Afgudar, åtminstone de störste, på en gång och wid samma tilfälle hedrades med en gemensam wördnad och offer-tienst[1]: liksom ock offer-Helgder til samme Gudars ähra kunde stundom wid owanliga omständigheter på andra åhrsens tider blifva påbudne.

8. Gudstiensten i de äldsta tider wisade sig i ringa skrud och utan prål[2]: Hon skiedde mäst hos de Nordiske under bar himmel i lundar[3] eller på högder och bärg[4], hvilka gerna woro stensatte från

  1. Worm. Monum. L. 1. c. 5. menar, at i början giordes offren åt alla Gudarne på en gång; men at Mith-Oden (hvilken jag framdeles skal omtala) deruti giordt ändring. Om Wormius med denne Mith-Oden menar Oden Fridulfson, så kan han hafva skiäl; men den, som jag håller för Mith-Oden, hvilken lefde A. C. 342., lär aldeles icke befattat sig med blod-offren.
  2. Hvad Diod. Siculus omtalar (Bibl. L. 2. c. 47.) nemligen den präktiga Apollinis eller Solens Gudstienst hos de Nordiske, der Bores ätt förestod regeringen, den skiöne Lunden, det runda wälbeprydda Templet, Cithre-spelet til Gudarnes ähra, Språkets öfverenskommelse med Grækernes, dem desse Hyperboræer eller Nord-Män älskade, särdeles Athenienserne och Delierne, af hvilka månge warit hos dem och lämnat skänker med påskrifter, liksom Arbaris warit från dem i Grækeland, at förnya wänskapen med Delierne &c. Alt detta, säger jag, angår wäl de gamle Scyther eller Göter i Stora Svithiod; men icke dem, som bodde inom wårt nu egentelige så kallade Sveriges gränsor: Sådan granlåt wiste man her icke af i Diodori Siculi tid, som lefde öfver 100. åhr för Christi födelse.
  3. Tacit. de Germ. c. 9.
  4. Tacit. L. c.