Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/217

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

öster til wester[1]: Offren woro enfaldiga och menlösa, sådana som de gamle Scyther från öfversta Norden skickade åt den Deliske Apollo[2]: Man offrade i begynnelsen åt Gudarne allenast förstlingen af sin Säd, sina frukter och sin boskap, skänkandes til Gudstienstens bibehållande förstfödda barn och diur, som ej slaktades; men sedermera skiedde intet offer utan blods utgiutelse[3]: Man nögde sig wäl länge allenast med wissa diur och foglar, som slaktades och offrades så wäl i Sverige som öfver all den Hedniska werlden; men sedan Odens inrättningar[4] woro antagne och särdeles i hans Sonesons Yngue-Freys eller Frodes tid[5], gick det löst på menniskliga släktet, hvilket frymma offersätt således blef fortsatt i Norden lång tid sedan det uphört i Asien efter staden Tyri undergång[6].

9. Thor anropades i hunger, pest, store siukdomar och almän nöd[7], Oden i krigs farligheter och Frigga i alt hvad kärlek och giftermål tilhörde. Åt Thor offrade man om Julen Säd[8], Bröd och allehanda mat[9], äfven all slags boskap, liksom åt de öfrige Gudar[10]; men i synnerhet oxar[11] och särdeles giödde hästar[12], til et tekn af dem[13],

  1. Ar. Hvidf. in prol. de Relig. Pag.
  2. Plin. L. 4. c. 12.
  3. cfr. Verel. ad Götr. S. p. 62.
  4. Vorm. ap. Scheff. Ups. Ant. c. 10. p. 135.
  5. Sax. Gr. Hist. Dan. L. 3. p. 38.
  6. cfr. Schönstr. Jnl. til Sv. Hist. MS. in Arch. Reg. Ant.
  7. Ad. Brem. de sit. Dan. c. 233.
  8. Man wille således gifva Solen eller Guden Thor igen det man trodde, at man af honom fådt. Af denna Säd, som honom offrades, är ännu en lämning, at man på somliga ställen om Julen betäcker golfvet med halm. I Catholiska tiden uttyddes denna Sed på halm och strå, som i krubban i Bethlehem tiente Frälsaren til säng.
  9. Scheff. Ups. Ant. c. 10.
  10. O. Rudb. Atl. T. 2. c. 5. Scheff. L. c.
  11. Sturl. T. 1. c. 18.
  12. cfr. Hialm. S. p. Halp.
  13. Den store Persiske Monarken Cyrus lät också offra hästar åt Solen (cfr. Roll. H. A. T. 1. p. 273.) och äfven andra kreatur åt jorden, som svarar emot wåras Disa-blot. Sådant lärdes honom af Magerne, från hvilka afguda-offren tyckas wara komne til Scytherne.