Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

som warit grönt både winter och sommar[1]. Flere orter i gamla Sverige hade äfven sina heliga ställen och offerhus[2] som kallades Harger eller Horger, Haller[3], Skurer[4] eller Hof[5], fast de ej woro i lika förnämlighet med det Upsaliska, som framför andra fick lysa af Alsherjar-ting[6]: I Westergötland utan tvifvel i Skara, war ännu på Nio-hundrade talet et ansenligt Tempel, helgadt Guden Thor, med hundrade Asgudar uti, som blef sköfladt och förstördt af Norske Jarlen Håkan Sigurdson, hwilken dock sielf war en stor Afgudadyrkare[7].

20. Til offerhusens helighet hörde det, at alla förnäma Brude-Par der gerna blefvo sängledde[8] för större wälsignelses skull: der anstältes ock gemenligen kärliga möten, både af gifte och ogifte, makar och älskare, så at större delen af all lifsfrukt fick sin uprinnelse i Afgudarnes närwaro[9]: detta förstås allenast om de orter, der tempel woro at tilgå; ty icke är meningen, at man i brist deraf uphörde hvarken at älska könet eller dyrka Gudarne: Man hade sine Skur-Gudar[10] eller uthuggne Afguda-bilder hemma

  1. Främmande och långwäga resande, som ej warit wahne wid Sveriges Tallar och Granar, hvilka äro gröne både winter och sommar, lära först hafva berättat om detta träd, hvilket sedan flere och äfven Inhemske ansedt som en förunderlig sak.
  2. cfr. H. Cap. §. 17. in not.
  3. Hall, Holl, Heal, betydde egentligen en stor Sal, Hof eller Kungshus: I Ulfilanske Biblen kallas Tempel Alh. cfr. Loccen. Ant. Sv. G. L. 1. c. 2. p. 14.
  4. Skur, Skiör, et Afgudahus (v. Petr. Claud. Descr. Norv. c. 28.), af Skära, Utskurne bilder och prydnader. Hos Otfrid. L. 1. Paraphr. Evang. c. 15. de Zacharia läser man: Ingianger the Skioro: Han ingick i Templet.
  5. Loccen. Ant. Sv. G. L. 1. c. 2. p. 14.
  6. cfr. H. Cap. §. 10.
  7. Verel. ad Herv. S. p. 22. Sturl. in Ol. Trygg. c. 27.
  8. Peringsch. Mon. Upl. Sect. 1. c. 2. p. 149.
  9. cfr. Herodot. ap. Peringsch. L. c.
  10. Ol. Tryggas. Sag. ap. Verel. ad. Herv. p. 32.