Den här sidan har korrekturlästs
i sina hus och man offrade der äfven til de smärre Gudar[1], hvilka offer kallades Alfablot[2]. På de aflägsnaste orter tiente man sine Afgudar på hvad sätt man kunde, tilbediandes höga bärg, store stenar[3], wakra träd och skuggrike[4] lundar[5].
21. Hedniska widskiepelsen steg til en förfärlig högd i de Nordiska länder[6]: Ej allenast blodens rinnande och de inwärtes krops-delars rörelser wid offren woro Prophetier om tilkommande ting, utan ock alla
- ↑ Verel. ad Götr. S. p. 55.
- ↑ Alfar eller Nissar, som i äldsta Gudaläran svara emot Änglarne, woro nu små Hus-Gudar, Tomtgubbar, Rån &c. Om Siguater Skald från Norige, berättas i Olofs Saga, at han på sin resa ej slapp in på en ort i Westergötland, kallad Hofva (af Hof, Afguda-hus), efter der war heligt den dagen och et offer inrättadt: äfvenså hände honom på en annan gård i Westergötland, der hustrun mötte honom i dörren och bad honom ej komma in, medan der giordes Alfar-blot. Tacit. de Germ. c. 43. kallar denna Alfa-blot Alcis.
- ↑ At denna slags Afguda-dyrkan warit starkt i bruk, kan ses af gamle Uplands-Lagen, som så säger: Ingin skal a lundir ella stena tro: Ingen skal tro på lundar eller stenar.
- ↑ I Skåne och Broby Sokn wid Friggetofta är en Lund, som warit helgad Frigga eller Frey, der man utan tvifvel giordt sina offer. v. P. Loven. Diss. de Gothungia: præf. Sv. Bring. Lund. 1745. Äfvenså wid Tegneby i Bohus-Län. v. J. Ödman. Bohus-Beskr. Stockh. 1746. p. 288.
- ↑ Plin. H. N. L. 4. c. 12. Stiernhök. de Jur. Sv. Vet. L. 2. p. 2. c. 8. Odde Munk, Hist. Ol. Tryggas. c. 48.
- ↑ Man kan döma af Gulatings-Lagen i Norige (Krist. Balk), som i första Påfvedömet är giord, huru stora widskiepelser warit qwara af Hedendomen: der förbiuds at tro på Rån i floder och grafvar, at gå ut om natten til at få weta sit öde (en wiss natt om åhret, Moder-Natten eller Jule-natten, hvilket kallades åhrsgång) at upwäcka de döda, at försvärja sig åt Troll mot skatters finnande i jorden &c. v. Verel. not. ad Herv. p. 99.
