Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/244

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

2. Sveriges äldste Invånare hade ingen skrifven Lag[1]. Fädernes efterdömen, enfaldiga och ärbara Seder uträttade der mer, än annorstäds gode Lagar[2]: De nögde sig med de grundwahnor och minnes-reglor, som de fört med sig til wåra Scandiske Öjar från östre delarne af Stora Svidiot, dem deras Fäder sagt sig fådt af Zeuta[3] eller sielfva Gud[4], af Zamoloxis[5],

  1. cfr. D. Nehrman. Iurisprud. Civ. c. 3. §. 5. 7. 9. it. J. Wild. LagsHist. p. 33.
  2. Tacit. de Germ. c. 19. p. 122.
  3. Jornand. de R. G. L. 1. c. 5.
  4. Zeuta är ej annat, än det Græska Θεος (Gud), det Egyptiska Theut (v. Marsil. Ficin. Arg. in Crat. Plat.), det Latinska Deus, Lapparnes Seita och de gamle Göters Thius, Dis, Disa, så at ock en gammal Svensk permeskrift (cfr. Lund. Zamolx. c. 5. §. 22.) tydeligen säger: þius är af Girkum skrifvit Zeus (Jupiter).
  5. v. Supr. in not.