af Dicenæus[1], som gaf dem deras belagines eller bylagar[2] och flere kloke Män[3]. Deras Voluspa eller heliga Sedolära, deras första Edda eller Ättefäders qväden och Sifs lärdomar[4] bibehöllos af Offer-Herrarne och folksens Äldste i tämmelig klarhet som almän Lag til dess den så kallade Oden[5] i wår Nord införde sina nya stadgar och inrättningar genom tusende konster, hvarmed han skaffade sig et skien af Gudomlighet, det han ock dertil nödvändigt behöfde; ty förundran och häpnad äro mäktiga hos folk af ringa förnufts öfning. Från den tiden kan man först räkna wår äldste beskrefne Lag[6].
3. All rätt och Lag skipades i gamle Norden af en Nämd eller Utskott af tolf Män på hvar ort[7], som gerna woro de äldste och mäst betrodde i bygden[8]: de kallades Spekingar[9] eller Oldungar[10]
- ↑ Strab. L. 7. & 16.
- ↑ Jornand. L. c. c. 2. J. Wild. LagsHist. p. 29.
- ↑ v. supr. c. 2. §. 4.
- ↑ v. supr. c. 5. §. 2.
- ↑ v. supr. c. 4. §. 15.
- ↑ v. supr. c. 4. §. 21.
- ↑ Oden hade med sig sine tolf Asar, Diar eller Drottar, (cfr. J. Wild. Lags-Hist. p. 34.) som woro Offer-Höfdingar och Domare: det syns således, at Tolfmannatalet i lag och rätt warit förut brukadt i gamla Scythiod, hvaraf äfven kan slutas, at det ej warit obekant i wår Nord innan Odens ankomst. Tolfmanna-nämden har äfven blifvit brukad i andra Länder, som af Scythisk eller Götisk afföda warit bebodde, til ex. hos Turscherne i Italien. v. Bochart. Chan. L. 1. c. 33. p. 646. Annius, Varro &c. ap. J. Wilde. Förber. p. 251.
- ↑ Præf. Edd. Isl. ap. Lund. Zamolx. c. 3. §. 11. Herv. S. de R. Heidr. c. 14. Ol. Sag. c. 90. Fragm. LL. Svet. Vetustis Westg. L. Ting. b. c. 1. §. 1. &c.
- ↑ Speking är den, som Späker eller håller i späkt och fred.
- ↑ Olding af Old, ålder, wil säja Landsens Äldste och svarar emot Senior, Seigneur, Senat &c.
