8. De gamles Domar woro enfaldige, tydelige och bestodo af några ord[1]: Trätor woro snart afdömde; ty hvar och en war snart nögd[2]: man hade ej mycket at tvista om i et land, som så ganska litet war uptagit, ej heller wiste man än hvad det war, at förtyda en mening och drilla en wederpart: Et Ja och et Nej war då mycket gällande; men så hade man dock wid Domstolen sin Lagliga Ed, som på gamla språket kallades Grud eller försäkring: den war på åtskilliga sätt, til exempel: Hialpi mir swa Freya, Thor ok hin Almatki As[3]: det är: Så hiälpe mig Freya[4], Thor och den Alsmäktige Gud[5]; eller ock kortare, som Hiälpe mig Oden, Hiälpe mig Asar och Asinnor (Gudar och Gudinnor), Jag svär wid Thor och Oden, Så hiälpe mig hin helge As (Gud,), Bediom Herjans Fader (Härarnes Gud), Ja, Thore Gud, Nej, Thore Gud och så widare[6]; Men
- ↑ I början woro de mundtelige: sedan utskuros de i trä-balkar eller teknades på näfver: sedan skrefvos de på små lappar af kalfskinn: i wåra tider fördra de mycket papper.
- ↑ Plin. H. N. L. 4. c. 12. Stiernhök. de J. Sv. Vet. p. 28. D. Nehrman. Jurispr. Civ. c. 3. §. 6.
- ↑ Lund. Zamolx. c. 3. §. 12.
- ↑ De gamle Græker svuro ock lagligen wid tre Gudar, Jupiter, Neptunus och Ceres. v. Plaut. de f. ii. I. 24. Demosth. in Timoc. cont. Mid. p. 40. Petil. in Coment. Heysch. p. 916. Olikheten är ej stor: Mot Ceres svarar wår Freya eller Frygga, mot Jupiter Thor och mot Neptunus wår Attin eller Odin, som wördades högt.
- ↑ Namnet As (en af Asarne) war så högt ansedt, at det betydde Gud; Den alsmäktige Gud står her i ställe för Oden, hvilken Sigge Fridulfson härmade och lånte hans namn. v. supr. c. 4. §. 15. c. 5. §. 3.
- ↑ Hist. Arv. Odd. c. 34. Verel. Hist. Sv. G. p. 9. Barthol. Ant. Dan. p. 375. Vorm. Lex. R.m. p. 9. Hyndluliud ap. Torf. Ser. Dyn. p. 258. &c. ap. O. Cels. Mon. Sv. G. in Act. Lit. Sv. Ups.
