Enewålds-Konungens Ragnar Lodbroks dråp i Engeland, som på sit ställe skall berättas. Denne Hämde-lag war så inrotad, at ännu åtskilliga gillen eller förbund i sielfva Påviska tiden den behöllo i anseende til sine stallbröders lidna oförrätt[1].
12. De Laga-Sammankomster, som de gamle hade på wisse orter och åhrstider, at afgiöra sina rättegångs-mål, kallades Hvarf[2] eller Ting[3]: fast än det senare[4] ej endast betydde domställe, utan i almänhet en folkets församling til Gudstienst, öfverläggningar, Höfdingewahl, handel och hvarjehanda dylika förrättningar[5]. Som hvart Härad gerna war indelt i fyra delar (särdeles sedan de Scandiska Riken kommit til någon stadga), och hvar del hade sin hufvudman, som kallades Fierdings-Höfding[6],
- ↑ cfr. Sv. Bring. Monum. Scan. P. 2. §. 2.
- ↑ Et Hvarf är en omgång. Domaren höll Ting på sina wahnliga ställen i bygden hvarfvet omkring. Detta ord kan ock wara det samma som Wärf, förrättning, ärende.
- ↑ Stiernhök de J. S. & G. V. p. m. 25.
- ↑ Tinga, afgiöra, afhandla: de, som på sådana Tingnings-ställen woro de förnämste eller på Konungens wägnar, kallades Tingnar-män; Thegn, Thengr är på gammal Anglo-Saxiska en Läns-man eller Landshöfding. v. Sommeri Gloss. ad Script Angl. Ant. in Tegnis. Spelman in Baro. &c. Här-Thegn har blifvit Hertig. v. J. Wild. Förber. p. 309.
- ↑ Mora-ting, Disa-ting, Samting, Köpting och sedermera Kyndelting, woro sammankomster, som ej endast angingo lag och rätt, utan mycket annat. v. Stiernhök. L. c. p. 26.
- ↑ Af Fierdings-Höfding är ej annat blifvit i wår tid, än en ringa Krono-betient, som kallas Fierdingsman, fastän egenteligen Fierdingsman är kommit af den som forsom hette Fierdingssoknare, hvarom talas litet fram bättre i detta Capitel.
