innan femtonde dagen efter Domen skulle alting wara förbi: Då skulle käras, svaras, witnen höras, wädias och mer, som til Rättegången hörde, hvilken Lagatid af femte eller femtonde dagen kallades en Fempt[1].
16. Sammankomsten til Ting skiedde, liksom alla upbåd i fred eller krig, genom budkafla[2], som ock kallades Här-rör[3], Orvar- eller Pil-bud[4] Brand och Widia[5], hvilka dock endast i krigstider brukades. Budkaflan war märkt med något tekn eller hade med sig någon mundtelig underrättelse, hvad hon betydde. Til Stämning brukades ej annat, än tvenne mundteliga witnen. Förutan Målsäganden, som kärade och dref sin sak, war wid hvart Ting en Konungs-Soknare[6], som bewakade Konungens rätt, och en Härads- eller Fierdings-Soknare[7], som påstod de böter, hvilka häradet eller bygden til almänt behof tilkommo. Nämndens tolf Ledamöter wid Lagmans, Härads eller Fierdings-Ting woro ej wisse personer, utan stundom den ene stundom den andre, af de äldste och hederligaste bland den närwarande Almoge, som dem sielf utnämnde. Då Lagman eller Häradshöfding skulle wäljas, utnämnde folket ibland sig tolf utkårare[8], som walde tre personer, af hvilka En blef utsedd och bekräftad af Konungen eller Hans
- ↑ Stiernhök. L. c.
- ↑ Id. L. c. p. 70.
- ↑ Renh. ad Torst. Wik. p. 62.
- ↑ cfr. J. Wilde ad S. Puffend. c. 15. p. 256.
- ↑ cfr. J. Flor. Flor. Antiq. Scan. p. 13.
- ↑ Soknare af Söka, utsöka. En Konungs soknare blef sedan en Konungens Länes-Man, som nu kallas Landshöfding. v. Stiernh. L. c. p. 63.
- ↑ Af Härads-soknare har nu ej annat blifvit än en Länsman. Fierdings-soknare har liksom Fierdings-höfding blifvit i wår tid en Fierdingsman.
- ↑ I sednare och Påviske tiden skulle desse wäljare wara sex af Frälse och sex af ofrälse (Stiernh. L. c. p. 44.).
