Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/264

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

hafva med sig inbrakt under kläderne hvad de derefter til äfventyrs kunde träffa[1]. Förutan Grækerne[2] hafva ock de Romare haft samma sed, hvilken äfven sträkt sig til de gamle Tyskar[3]. Tiufnad war eljest hos de Gamle Svenske et af de brott, som strängast och nesligast straffades.

19. Men slutom detta Capitel med en kort berättelse om hela Folkeslagets ömhet om sin Lag och den frihet, sielfrådighet och trygghet, som hvar och en derunder ägde mot alt slags tvång och Konungars oinskränkta Enewälde. Wid Midsommaren eller wid slutet af andra Tingstiden om åhret[4] förkunnades å nyo i hvarje Lagsago hela Landsortens Lag, hvilken ej war widlyftigare, än at han på en dag kunde upläsas[5]. Den hölls i sådan helighet och wördnad, at sielfva Öfverheten ej mer dristade sig giöra deremot[6], än minsta undersåte, som under Landsens Lag hade sit fulkomliga beskydd. I synnerhet wille hvar och en Svensk niuta til godo tre slags fred, hvars rubning ansågs för Edsöres-brott[7]: det war Hemfred, som hvar och en borde äga i sit hus, Qvinnofred, som beskyddade könet, både gifta och ogifta, från alt öfwerwåld, och Tingsfred[8], i det hvar och en fick bivista Ting och Laga Möten, fara dit och dädan, utan fruktan at blifva öfverfallen.

20. De Svenske hafva från äldsta tider warit et fritt folk och haft afsky för allslags Träldom: Från första början funnos wäl ibland dem Trälar eller

  1. ↑ L. L. Tiuf. B. c. 13. Öst. L. Tiuf .B. c. 32. Westg. L. Tiuf. B. &c. L. L. Norv. de Furt. cod. MS. c. 6. &c.
  2. ↑ Plat. L. 12. de Leg. it. Aristoph. in Nubib. Dial. int. Socrat. & Stepsiad. ap. Loccen. Ant. Sveog. L. 2. c. 6.
  3. ↑ Aul. Gell. Noct. Att. L. 2. c. ult. & L. 16. c. 10. cit. Leg. XII. Tab. cfr. Instit. Jur. L. 4. T. 1. & 4. & Decret. Taffil. Boyoar. Duc. T. 2. Leg. 15. ap. Loccen. L. c.
  4. ↑ v. supr. §. 13.
  5. ↑ Fragm. L. L. Antiq. ap. Lund. Zam. c. 3. & 7.
  6. ↑ Tacit. de Germ. c. 8. p. m. 42. Olofs-Sag. c. 92. ap. Lund. Zam. c. 3. &. 7. cfr. Wästg. L. ap. J. Wild. Lags-Hist. p. 46.
  7. ↑ Stiernhök. de J. Sv. Vet. p. m. 331.
  8. ↑ Sedermera i Påfviska tiden föröktes dessa freder med den fierde, som kallas Kyrkio-fred, hvilkens brytande äfven ansågs för Edsöres-brott. v. Stiernhök. L. c. p. m. 331.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/264&oldid=426607”