Lifegne i enskylte hus, kallades Brytti[1], som såldes och köptes liksom hästar[2] och som ingen annan Lag hade, än Husbonde-Rätten, hvilken stundom i en hastig ifver kunde skilja dem wid sielfva lifvet[3]; Men efter gamle Lagen hade ingen makt, at taga någon til träl ej heller at gifva sig dertil[4]: tvertom war tillåteligt och brukeligt, at gifva och köpa trälar frie, hvilket då på de wanliga Domställen almänneligen kundgiordes[5]. Krigsfångar blefwo wäl ock stundom för slafvar ansedde; men alt detta enskylte slafveri rörde icke hela Folkeslagets frihet, som war aldeles jämmngod med de Romares, hvilka äfven betiente sig af trälar.
21. Hvar och en förmögen Husfader, Odalsman eller Bonde, som den tiden war alt det samma[6], det är til säjandes, hvar och en besuten Adelsman, som ägde et stycke land med des inbyggare under sig, hade då sin Hall, Hauld, Hofhåldning eller Sätesgård, hvaruti han nyttiade sin Haulds-rätt[7] eller fulkomlige frälse och frihet, at döma och skipa öfver sine hustienare och landboer, frigifne eller lifegne, och at i säkerhet bebo sin Odals-jord, orubbad och ledig från all den tunga, som han ej sielf beviljat. En
- ↑ Af Braut (wåg) brott, brytning eller uprödning, hvartil sådane brukades. Desse Lifegne såldes tillika med Egendomen eller godset, hvarunder de lydde, hvilket än brukas i Estland, Lifland och på många andra orter i Christenheten.
- ↑ Stiernhök. L. c. p. m. 203.
- ↑ Tacit. de Germ. c. 25.
- ↑ Stiernhök. L. c.
- ↑ Stiernhök. L. c. p. m. 219.
- ↑ v. sup. c. 3. §. 8.
- ↑ Haulds-rätt, som nu kallas Hals-rätten, är ej annat än Frälsemanna-rätt. Sturleson (T. 1. de Har. Hårf. c. 27. p. 104.) säger, at Hallad Jarl öfvergaf sit Jarlsdöme (Grefskap) och tog Haulds-rätt: d. ä. han blef bara Adelsman.
