8. Cap.
1.
JAgDe gamles wetenskaper. will ej af en oinskränkt kärlek til Fäderneslandet säja, at de wittraste Folk i werlden fådt sina förnämsta wetenskaper från wåre gamle Scandianer, hvilket ej annat kunnat, än falla otroligt för oweldiga ögon[1]: Jag är tvertom öfvertygad, at wåre Fäder på långt när icke hunnit til den högd i witterhet, fria konster och snillebragder som Græker och Romare, oaktadt de folken erkändt Scytherne för sine äldste Läromästare[2]; Men det hindrar icke, at ju de gamle Svear och Göter ägt ganska godt naturligt förstånd och förträffeliga lius i wissa mål, i synnerhet och framför alt en Sedolära, grundad i de Himmelska Sanningar[3], som ej allena på intet sätt eftergifvit något Folks i werlden, utan ock långt mer hos dem blifvit utöfvad, liksom hos deras Fäder Scytherne, än hos de för så mycken lärdom berömde Græker[4]. De hafva således warit et folk, om icke af de wittraste och qvickaste, dock af de ärbaraste, tapraste och
- ↑ Bayle Nouvell. de la Republ. de Lettr. A. 1685. p. m. 143. Leibniz in disquis. de Germ. & Scand. orig. A. 1697. &c. &c.
- ↑ Herodot. L. 1. c. 57. Strab. L. 14. p. 661. Morhof. Unterricht von Teutschen Sprache und Poësie. c. 1. &c. cfr. Huj. Hist. c. 2. §. 1. in not.
- ↑ v. supr. c. 5. §. 2. 3 &c.
- ↑ cfr. Trog. Pomp. Justin. L. 2. c. 2. & Strab. L. 7. p. p. 300.
