Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/275

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

8. Cap.

1.

Jag will ej af en oinskränkt kärlek til Fäderneslandet säja, at de wittraste Folk i werlden fådt sina förnämsta wetenskaper från wåre gamle Scandianer, hvilket ej annat kunnat, än falla otroligt för oweldiga ögon[1]: Jag är tvertom öfvertygad, at wåre Fäder på långt när icke hunnit til den högd i witterhet, fria konster och snillebragder som Græker och Romare, oaktadt de folken erkändt Scytherne för sine äldste Läromästare[2]; Men det hindrar icke, at ju de gamle Svear och Göter ägt ganska godt naturligt förstånd och förträffeliga lius i wissa mål, i synnerhet och framför alt en Sedolära, grundad i de Himmelska Sanningar[3], som ej allena på intet sätt eftergifvit något Folks i werlden, utan ock långt mer hos dem blifvit utöfvad, liksom hos deras Fäder Scytherne, än hos de för så mycken lärdom berömde Græker[4]. De hafva således warit et folk, om icke af de wittraste och qvickaste, dock af de ärbaraste, tapraste och

  1. Bayle Nouvell. de la Republ. de Lettr. A. 1685. p. m. 143. Leibniz in disquis. de Germ. & Scand. orig. A. 1697. &c. &c.
  2. Herodot. L. 1. c. 57. Strab. L. 14. p. 661. Morhof. Unterricht von Teutschen Sprache und Poësie. c. 1. &c. cfr. Huj. Hist. c. 2. §. 1. in not.
  3. v. supr. c. 5. §. 2. 3 &c.
  4. cfr. Trog. Pomp. Justin. L. 2. c. 2. & Strab. L. 7. p. p. 300.