Den här sidan har korrekturlästs
redeligaste från äldsta tider, som ock ej underlåtit at äga sina goda och äfven sinrika kunskaper[1].
2. Gamla Scythiska eller Celtiska Språket, som sträkt sig altifrån Caspiska och Svarta Hafven up til högsta Norden och öfver wåra Scandiska Öjar, är et af de äldsta i werlden, hvaraf Græskan och Latinen kunna anses, om icke för Dötrar, åtminstone för yngre Systrar af samma säng[2]. Detta Moder-språk har i sit sköte burit Svenskan, Norrskan, Danskan, Tyskan[3], Holländskan, Engelskan och alt hvad som icke är Latin i Franskan[4], Italienskan och Spanskan[5]. Alla dessa hafva ännu i tionde, ellofte och tolfte Seclerna warit fulkomligen lika och så aldeles det samma, at den, som talat det ena, har ock
- ↑ Jos. Scaligee de Emend. Temp. L. 2. Er. Benz. Coll. Hist. Patr. MS. c. 1. §. 14.
- ↑ Jag will ej just säja, at Græskan och Latinen aldeles kommit af Scythiskan eller Celtiskan, som man dock har skiäl til at tro (v. supr. §. 1. cfr. Franc. Jun. præf. ad Gloss. Goth. ap. Verel. ad Herv. in not. p. 8. & Pelloutier. Hist. de Celtes, Hag. 1740. &c &c.); Men man kan upräkna några hundrade Græska ord, mäst af rotorden, som aldeles äro lika i liud och bemärkelse med wåra gamla Svenska och Götska (v. Peringsch. annot. ad Coehl. Vit. Theodorici. Er. Benzel. Peric. Runic. &c. &c.): I Latinen finner man äfven en myckenhet Svenska ord: til ex. Ager, åker. Angor, ångest. Cella, källare. Fax, fakla. Fructus, frukt. Herus, Herre. Hora, uhr. Linum, lin. Mola, mölla. Pellis, fäll. Piscis, fisk. Vallum, wall. Copula, koppel. Auris, öra. Catena, kädia. Corbis, korg. Longus, lång. Curtus, kort. Rapere, röfva, &c. &c. &c.
- ↑ J. G. wachter. pæf. ad Gloss. p. 10.
- ↑ Franc. Junius in dedic. Edit. Ulfil. & præf. ad Gloss. Goth. ap. Verel. ad Herv. in not. p. 8.
- ↑ Spanskan är likwäl mycket utblandad med Moriska ord, så at hon derutinnan är något skiljaktig från de andra.
