Den här sidan har korrekturlästs
Dagarne i weckan, som altifrån werldenes Skapelse hos alla folkeslag warit Siu til antalet[1], och deras namn efter Gudarne äro för detta omrörde[2]; Men de gamle Nordiske räknade ej tiden genom Dagar, utan alt ifrån Modernatten[3] genom Nätter[4], hvilket Engländarne äfven brukat[5]. I sex delar delte de sit dygn, i Ottan[6], Dagwarden[7], Middagen, Midermålet[8], Notwarden[9] och Midnatten: I sex äfvenwäl sin dag[10], nemligen
- ↑ H. Grot. de Verit. Rel. Chr. L. 1. § 16. cfr. Herodot. L. 2. Isidor. L. 5. c. 30. 35. Orph. in proleg. Scalig. ad Emend. Temp. &c.
- ↑ v. supr. c. 5. §. 10.
- ↑ Almogen brukar ännu, at säga Nätter i ställe för Dagar, til ex. den Marknaden infaller ellofva nätter efter Michaels-mässa. Et lagligt ordesätt är ock hos oss, at säga, innom natt och åhr.
- ↑ Tacit. de Mor. Germ. c. 11. p. 70. Beda de rat. Temp. c. 13. Worm. Fast. Dan. L. 1. c. 12. p. 36. 37.
- ↑ Ännu säja Engländarne fiorton nätter, när de wilja säja fiorton dagar.
- ↑ Dygnets delning brukades både winter och sommar. Otten war wid pass kl. 4. om morgonen: at stiga så bittida up til sina syslor, kallades giöra Otta. Den stunden hette ock Ottersmål; deraf är ock Otte-sång: förmodeligen är Otta kommit af Otin, Odin Gud, hvilkens tilbediande och dyrkan folket räknade för sin första sysla om morgonen.
- ↑ Kl. 8 wid lag förmiddagen: kallas nu frukost: denna matstund heter ännu dagward hos en del af Almogen.
- ↑ Mider- eller mellan-mål war wid pass kl. 4 efter middagen och kallades äfven Betesmåls-dags, efter de, som gingo i styft arbete, då äfven fingo mat: nu kalle wi det aftonward.
- ↑ Not- eller Natt-warden (afton-måltiden) war wid pass kl. 8. om qvällen.
- ↑ Verel. ad Hist. Götr. & Rolf. p. 98.
