Dag-mål[1], Hadag[2], Midmund eller Middag, Non[3], Mider-afton[4] och Nattmål[5].
7. Till Calendarier hade de gamle Svenske sine Runstafvar[6], hvilka ännu brukas med samma beqvämlighet som Almanackor, gifvandes äfvenwäl Sol-cirkeln, Gyllene-talet och Söndags-Bokstafven tilkänna. De många Helgons tekn, som nu finnas på dem öfver märkelse-dagar, hafva brakt någre at tro det Runstafvens ålder ej öfverskrider förste Christendomen; men den meningen är utan grund: Teknen blefwo ändrade af de förste Christne Höfdingar[7], som skaffade de gamla hedniska ur bruk[8], och altintil våra tider hafva de blifvit förökte: Wi hafve gamla utländska bevis ifrån femhundra-talet, at wåra Runor då redan warit skurna i träd-käppar och bok-spån[9] och således, at wåre Run-stafvar i Nordens
- ↑ Dagens delning brukades allena om wåhren, sommaren och hösten. Dagmål eller dagermål war bittida om morgonen eller wid Solens upgång.
- ↑ Ha-dag eller Hög-dager, halfgången middag, war wid pass kl. 8. eller 9.
- ↑ Non brukas ännu i Engelskan. Det war wid pass kl. 3. efter middagen.
- ↑ Mider-afton war kl. 6. wid lag eller i Tuss-mörkret.
- ↑ Natt-mål, när natten ingådt och alt war mörkt.
- ↑ De gamle inskuro sina Rune Calender icke allenast i stafvar och käppar, hvarpå de stödde sig, utan i hvarjehanda bohagsting och äfven i sina stora Svärds-balgor af trä, på det de altid måtte hafva sin dageräkning med sig.
- ↑ Worm. Fast. Dan. L. 1. c. 9 p. 28. cfr. Id. c. 7. p. 16. & c. 8 p. 25.
- ↑ Några Hedniska tekn hafva dock på Run-stafven blifvit qvara, til ex. Hornen wid Jule-tiden och på somlige wid samma tid et Hiul &c.
- ↑ Venant Fortunar. ad Flav. L. 7. Epigr. 18 ap. Jac. Mus. Reg. per Anchers. P. 2. Sect. 3. n:o 14.
