Den här sidan har korrekturlästs
9. Ganska mycket brukade de gamle Scandianer, at uttyda sin wishet, sina grundsatser och minnes-reglor från släkte til släkte, genom Gåtor, Dikter och Liknelser[1], hvilken witterhet är en af de äldsta i werlden, som ses af sielfva den Heliga Skrift[2]: Wåra gamla Eddor och Volu-Spa, som för detta äro omrörde[3], kunna sådant nogsamt bewisa. Konungar och Höfdingar så wäl i Norden som annorstädes[4] täflade sins emellan genom gåtor[5], hvaruti segren eller nederlaget erkändes för äfven så gällande som i fält[6]. Med gåtor kunde också en brotslig lösa sig från straff[7], liksom med skaldeqväden[8], hälst när man til personen hade något anseende. Sanningen förestältes ofta genom dikter och liknelser[9],
- ↑ P. Resen. præf. ad Edd. Isl. Er. Benz. Coll. Hist. Patr. L. c.
- ↑ Judic. c. 9. v. 7. c. 14. v. 12.
- ↑ C. 5. §. 2. &c.
- ↑ I Öster-landen har ålderdomen satt högt wärde på gåtor: En Konung i Ethiopien skickade et Sändebud til Konung Amasis i Egypten med frågan om han kunde dricka ut hela hafvet: kunde han det ej, så borde han afstå honom et stycke land; men om han det kunde, så wille Konungen i Ehtiopen det mista. Bias, en wis Græk, war då hos K. Amasis: han halp honom svara, at om Konungen i Ethiopien wille först stämma alle floder, som stundeligen ökte hafvet, och således laga, at han fick dricka det i ro, som det då war, så wille han det giöra. v. Roll. Hist. Anc. T. 2. p. 622.
- ↑ Monum. Island. ap. Verel. ad Herv. p. 141.
- ↑ K. Heidrik eller Alrik i Ridgötaland hade et skarpt krig med Gester-Blinde, konung i Götaland (Sax. Gr. L. 5. p. 90. ad Sax. p. 125.); men änteligen utmante han honom på Gåtor; Gester-Blinde anropade Oden sig til hielp och wann seger. v. Monum. Isl. ap. Verel. ad Herv. p. 141.
- ↑ Verel. ad Herv. p. 138. v. supr. p. 138. v. supr. c. 7. §. 9. in not.
- ↑ Sturl. Skaldatal in Edd. MS. p. 43 de Erp. Lut.
- ↑ Loceen. Ant. Sv. Goth. L. 2. c. 15. p. 112.
